Alla ska inte med

Som Jocke (?) sjunger i introt till Radioreaktionär. Han sjunger också att de hatar "djuren och naturen", det är dock ovidkommande i det här sammanhanget.

Ska klämma fram ett längre inlägg om de senaste två veckorna senare. Det har varit en förvånandsvärt spännande tid, som jag just nu inte hinner berätta om. Om bara tio minuter dyker Pistol-Johan och Fanny upp för att tillsammans med mig och Lars lyssna igenom alla bidragen till Studentradiopriset och välja vilka som skall nomineras. Vi kan tyvärr inte skicka alla som tävlar, det finns i t.ex. kategorin bästa Nöjesprogram 8 (!) st tävlande, det är helt enkelt för mycket arbete för juryn. Jag tycker att årets startfällt ser ur som det bästa hittils, inte bara för att det är oerhört duktiga sändare och program som tävlar, nästan alla är med! Jag kan inte tänka mig att vi någonsin haft så många deltagare som i år.

Just nu jobbas det förbrilt med förberedelsena inför Studentradiopriset, några ska skicka de nominerde till juryn, skriva diplom och göra bordplacering andra (talar då om medlemmarna i den så kallade "Kulgruppen") sliter med sketcher och underhållning på festen. Mycket talar för att årets upplagade av Studentradiopriset kommer bjuda på den bästa och roligaste underhållningen någonsin. För egen del var jag tvungen att skapa en sinnesbild över roligheterna för att förstå dem till fullo, som ett slags Stockholm Live, fast kul!

Satt i eftermiddags och klippte ihop en sammanfattning av sketcherna från föregånde år, då det bjöds på tokerier med trailers. I klippet hör du trailarna både som originalen och som de kunde låta om jag och Tony hade gjort dom. Lyssna och njut.

Sista natten med gänget

Sigge och Fanny kikar ut i den snöklädda gropen under gårdags kvällens glöggfest. Bilden är inte arrangerad...

Idag är sista sändningsdagen för terminen. Dagen markerar slutet på min åttonde (!!!!) termin på Studentradion 98,9. Jag har alltså sänt [Gejm] i fyra år och därmed sagt "klockan är 16.03 och du lyssnar på Gejm i Studentradion 98,9..." uppskattningsvis 140 gånger samt summerat en spelrecension med orden "köp bara det här spelet om du hatar dig själv" vid totalt elva tillfällen. Det känns inte alls särskilt dramatiskt, eller åtminstone inte så dramatiskt som jag får det att låta. Däremot känns det mäktigt. 140 timmar i studion recenserandes spel låter som en livstid. Det tar inte slut i vår, men jag tror inte att jag kommer fira fem år med Gejm.

18 december markerar även slutet på mitt första period som stationschef. Det har, klyschigt nog, gått fort. Inte så konstigt kanske, höstterminen är som bekant kortare i våren. Jag är halvvägs igenom i huvudet men i verkligheten är majoriteten av all tid kvar.

Jag tycker att vi har ett fantastiskt halvår bakom oss. Styrelsen och ledningsgruppen har jobbat fokuserat mot klara mål; fler sändare, fler medlemmar, högre programkvalité och inte minst, fler lyssnare. Jag vill påstå att vi har lyckats. Vi har en i det närmsta full tablå, vi har klarat vårt stödmedlemsmål med bravur och vi har synts mer ute på skolor och i Uppsala studenternas liv än vad vi har gjort på flera år. Studentradion 98,9 rör sig åt rätt håll på alla plan. Kanske kan vi i en framtid skymta en verklighet där det är lika självklart att lyssna på Studentradion 98,9 som det är att gå till Stocken på torsdagar och Orvars för den billiga ölen. Jag vill tro det.

Styrelse och ledingsgrupp är dock långt ifrån de enda som jobbar hårt. Det finns en grupp som får oförtjänt lite beröm och uppmärksamhet för sitt kontinuerliga arbete och engagemang trots att det är ovärderligt, de är stationens hjärta, de "vanliga" sändarna. De planerar självsäkert och proffsigt sina program, gör sitt yttersta för att sända bra radio, sedan går de hem.Vi har gott om sådana just nu; ambitiösa, drivna och duktiga sändare. Koftan, Anno, Stud. Club, MonoRock, Release, Deadline, Radio reaktionär, Skakad inte störd, I nörd och lust, Öster om Etern, Radio Holmiensis och Diskologi är bara axplock av de fantastiska program som trängs på vår tablå och som gör styrelsens och ledningsgruppens arbete betydelsefullt. Jag kan inte minnas en tid då Studentradion 98,9 höll en så hög och jämn programkvalité som nu. Vi är redo att höras av alla.

God jul och om du är sändare; var nöjd och orimligt självgod över din insats i höst, det är du värd.

Intryck från veckan som gått

Johan "Pistolen" Sahlin, nyligen vald till vice ordförande (han antydde kort efter det att han valts att ett namnbyte kanske vore på plats "vice låter så, jag vet inte, stelt? Vad ger ni mig för Hitman tillika vice ordförande?") inledde veckan med att missnöjt äta MIN havregrynsgröt och dricka en folköl till lunch. Aningen missunnsamt va? Inte vara tacksam för gröt. Det är nötter och torkad frukt och grejer i den där gröten....

Fick den här urtjusiga julklappen av våra grannar UF. Blev först överraskad, sen glad och tillsist stressad. Har ju själv inte köpt något och vet inte vad UF kan tänkas vilja ha. Vad ger man till någon som har allt, skönhet, intelligens, intellekt och inte minst humor? Lättvinsglögg med samk av chili och choklad uppenbarligen! Hehe, skämt åsido (men ni ser ju hur jag njuter av chokladen till kaffet, nam nam) UF måste få något och det kan inte vara något. Förslag? Är lite inne på nötter, alla gillar ju nötter, eller hur?

Medlemsmöte

I senaste inlägget så utlovades en summering, eller åtminstone en kommentar, på medlemsmötet i torsdags. Ett näsan provocerande sexig ämne.

Medlemsmötet i december var redan från början större än vad jag hade förväntat mig då majoriteten av alla poster i styrelse och ledningsgruppsposterna skulle väljas. En stressfaktor i sig. Det var också ett val där poster som är centrala för organisationen skall väljas, bl.a. vice ordförande och ekonomichef. Till den förstnämna posten var det enkelt att finna en lämplig kandidat då Johan ”Pistolen” Sahlin stod redo. Med ekonomichefen var det värre. Fram tills nu hade den sittande ekonomichefen lyckats hitta en efterträdare, Eva hittade Martin, Martin hittade Stina, Stina hittade inte någon. Inte Stinas fel, känner man ingen som är sugen så gör man inte det. Under de senaste tre veckorna har jag dagligen jagat kandidater till ekonomichefs posten. Oron inför vad som händer om vi inte hittar en ekonomichef (vi kan inte bilda en styrelse) har alltid funnits där, ett undermedvetet gnagande. En påfrestning som gett upphov till tre veckor av dålig sömn.

Tillsist fick jag dock napp. Värmlandsviskningar Hannes (som förövrigt nyligen valts till 3Q på Värmlands, hatten av!) kände en Agnes som hade FEK A och B i bagage. Vi hade tur, Agnes var inte bara intresserad hon var även påläst (Stina: ”Hon kan ju allt redan!”) och social. Perfekt.

Mötet tog nästan två timmar, dels på grund av obligatoriskt strul med tekniken och dels ett massivt stadgeändringsförslag som skulle förklaras och diskuteras. Jimmy från I nörd och lust styrde mötet med fast hand och med en kaffekopp som klubba, mötessekreteraren var naturvetaren som gick vilse - Helen Legeby från Koftan. Vi valde en ny marknadschef i Memhet Hadjimemed (stavning?), han är, likt Agnes, externrekryterad och verkar bli en kanonbra medarbetare. Rolig, lättsam, ambitiös och dessutom med en kandidat i marknadsföring. Vidare valdes I nörd och lust-Ola till rekryteringschef efter ett spännande konkurrensval, och sist men inte minst så valdes Zuni (även hon från INOL) Vargas Cataln sekreterare.

På förhand så känns det här som en kanonstyrelse. Som att vi verkligen har alla förutsättningar för att till våren lyckas med alla våra högt uppsatta mål.

Möte i solen

Nyvalde vice ordförande Johan Sahlin tyckte att jurygruppen, den hippa skara som jagar jury till Studentradiopriset 2010, skulle ha sitt möte i solen. Vi hann precis baxa ut soffan och fåtöljen när solen försvann bakom ett av de slitna husen på Rackarberget. Vi drack kaffe och åt pepparkakor i kylan och diskuterade våra misslyckanden. Det visade sig sedermera att det mest var jag som inte hade lyckats hitta jurypersoner.

Tänkte skriva några rader om medlemsmötet som var igår, det gick kanonbra, och det finns en del att säga om det. Men jag suger på den karamellen... Mer info imorn kanske.

Dagen efter

Kolla namnet! Tänk att det finns en snubbe som är mer Tren än Tren!

Musjakten

När jag idag kring fem snåret återvände från etern fann jag a) att min mus var borta och b) att det där musen borde ha varit istället fanns en mystisk lapp. Den var inte signerad, men jag misstänkte omgående att detta grova övertramp på min personliga integritet, min sfär av mig själv, mitt osynliga personägg, att det måste vara något som min nemsis Mr. X ligger bakom. Vad som sedan följer är ett "race against time" samt en massa klurande, som i Die Hard 3 näe Bruce Willis och Samuel L Jackson får en massa kluriga gåtor, som de måste lösa på tid annars sprängs en JÄTTEBOMB!

Slutet gott allting gott. Tror det här är anledningen till varför radion är världens bästa arbetsplats, förutom då att golvet är rätt skitiga, lönen undermålig och arbetstiderna långa och underliga. Om Mr. X låg bakom det hela får jag aldrig veta. Men sannolikt är boven i dramat någon annan. Någon som vill mig väl med ett vänligt bus, någon som vill locka fram ett leende, kanske ett skratt? Det kan, med andra ord, vara vem som helst på radion (med några undantag Sigge.. jag menar Mr. X, lär det t.ex. inte vara, vi är ju trots allt nemesisar).

...

Igår firade UF (Utrikespolitiska Föreningen) och Studentradion 98,9 att hösten och därmed även året 2009 börjar lida mot sitt slut med en brakfest på V-dala. Festen arrangerades i mångt och mycket av UF och blev mycket lyckad. God mat, schysst stämningen och julklappsutdelning, jag fick en öl i baren av Hannes från Värmlandsviskningar och gav själv bort en av Radio Reaktionär Alexanders böcker. Jag hade glömt mina presenter hemma och var i fullfärd med att slå in en Besvikelse när Alexander delade med sig av sina gåvor, i sann julanda. Kvällen avslutades med dans till dunka-dunka som dubbel-Kalle från Studclub bjöd på. Bangade själv på den obligatoriska efterfesten på radion. Var trött, kall och nöjd. Slutade på topp. Stort tack till Lars och Malin snyggade till radion efter partyt. Ovärderlig hjälp.

Det är nu bara två veckar kvar på terminen. Två tunga jävla veckor. Magen knyter sig lite när jag tänker på allt som måste göras, allt som kommer göras och inte minst det som vi inte kommer klara. På fredag korar vi en vinnare i den cykeltävling som pågått under större delen av hösten. Det markerar slutet på vårt stödmedlemsraggande för i år. Vi har inga fler tävlingar på gång, inga fler möjligheter att locka folk att bli medlemmar. Vi måste därför satsa hårt på att ragga folk kommande vecka, vilket innebär att Studentradion 98,9 kommer stå med bord på skolor och locka folk att tävla varje dag nästa vecka. Dessutom är det medlemsmöte på torsdag, ett möte där vi ska välja en ny ekonomichef. En post som det inte finns några kandidater till i dagsläget. Jag har verkligen gjort allt jag har kunnat för att hitta någon utan att lyckas. Hur vi ska lösa det är kan jag i dagsläget inte lista ut. Vi kan inte bilda en ny styrelse utan en ekonomichef.

Blir stressad av bara snacka om nästa vecka. Ska inte vara i jobbet på helgen, ska ju vara ledig och bakis idag.

Tur och retur - Mehedeby

I måndags hade vi vad som sannolikt var Studentradion 98,9:s första adventsfirande någonsin. Hur vet jag att ingen annan under Studentradion 98:9:s 25 åriga historia har bjudit föreningen medlemmar på glögg och pepparkakor tidigare? Det vet jag naturligtvis inte. Men i och med att jag är tämligen övertygad om min egen förträfflighet så är det inte orimligt att tro att jag faktiskt är först. Det var ett mysigt fika som drog en samling om tio morgonpigga radioter. I nörd och lust-Ola dök upp och passade, sin vana trogen, på att recenserade händelsen: ”en åtta för engagemang och glögg, men bara fem Olan för pepparkakorna, som har en släpig smak med inslag av sand”. Som arrangör för glöggfesten så var jag nöjd med kritiken, Ola är annars en hård man som helst gör det han är bäst på, som Wolverine. På måndag kl. 09.00 serveras det återigen ljummen glögg ur kaffekoppar, missa inte det.

Tänkte skriva något om mina praktikanter, Josefin och Malin som går i trean på John Bauer gymnasiet. De är inne på sin andra vecka av de totalt tio som de ska tillbringa på Studentradion 98,9. De har en sjukt bra praktikplats. Inte bara för att de lär sig en massa häftiga radiogrejer, de får dessutom hänga med en rätt fräck dude. Haha, nej skämt åsido, jag är kanske inte ”fräck” eller nån ”dude”, jag kanske inte hänger framför ”dumburken” och ”MTV”, men tro mig folk tycker att jag är EN hipp snubbe. (Själv praoade jag på två arbetsplatser som led av total brist på cool personal. Först en leksaksbutik och sen på Slottskällarens bryggeri, där lastade jag tomma ölflaskor på ett rullband till nåt trams av Ramstein. Det var en usel praoplats, jag fick ingen öl och det enda spelet som deras datorer klarade var skitliret Daikatana. Men så gick jag i högstadiet också och förtjänade inte en bättre proaplats. Jag var lite av en idiot, vilket många unga människor är, då, när de är där jag var.) Just nu är Josefin och Malin ute på uppdrag. De ska göra en reportageserie som jag har valt att kalla: ”Från ändhållplats till ändhållplats”. De ska åka med Upptåget från Upplandsväsby till Gävle och stanna på alla stationer och göra reportage därifrån. Sjukt kul. Mehedeby liksom. Lite avundsjuk på dom, och dessutom lite sugen på att göra det själv. Se Tobo, vilka har gjort det? Hör första programmet på måndag kl. 13.03!