Jag tror jag måste sova med ett äpple bredvid sängen så att latmasken kanske kryper ur mig i jakt på grönare jaktmarker. Jag lyckades skriva tre blogginlägg innan den första pausen kom. En vecka har nu gått (en arbetsvecka alltså) sedan jag sist bloggade, det duger inte!!!
Jag sitter just nu och lyssnar på ett av Studentradions nya, duktiga och ambitiösa program, de pratar om superhjältar. Superhjältar verkar ju aldrig drabbas av lathet, kanske skulle sadla om. Jag undrar vad som krävs för att jag ska klassas som superhjälte och aldrig vara lat igen, behöver jag vara med om en sån där livsavgörande traumatisk händelse som riktigt ruskar om ens fundament och får en att se på världen ur ett nytt, mindre naivt perspektivt. Ett perspektiv som i sig gör en människa driven och oförmögen att sitta still och se på när världens moraliska ryggrad kröks mer och mer. Jag blir trött bara av att tänka på det. Jag antar att jag helt enkelt får invänta detta superhjältetrauma (intressant att rättstavningsprogrammet går med på ordet "superhjältetrauma" men inte "jaktmarker" eller "blogginlägg")
Niklas kom just och berättade om en intressant sak som genast fick mig att tänka på detta. Han bestämde sig idag för att utnyttja ett gratispass på ett gym i Uppsala, han bokar en instruktör, han åker till gymet, han värmer upp inför träningspasset och instruktören kommer in i leken. Niklas sätter sig och kör benpress, Niklas känner sig kanske stor och stark just nu, detta framgick inte av vårat samtal. Niklas går efter benpressen till nästa maskin där han sätter sig och instuktören instruerar Niklas om hur just denna maskin funkar, Niklas SVIMMAR!!! Han väljer alltså att svimma på gymet, sittandes på en maskin med en instruktör som försöker få liv i denna späda krabat som livlöst sitter och dreglar på denna träningsmaskin. Niklas fick sedan en banan och vatten för att kvickna till.
Innebär detta att Niklas nu har upplevt sitt stora superhjältetrauma och nu sakta men säkert kommer bli en superhjälte? Niklas Norén förvandlas Spaghettimannen vars nemesis är personliga tränare och hantlar och starka människor som besitter egenskapen att träna utan att svimma? Om nu detta är fallet kommer nästan ingen gå säker i framtiden, utom vi obotliga latmaskar såklart...
Dagens lärdom: Träna inte om du verkligen verkligen inte måste, och om du verkligen verkligen måste träna så se till att inte bli för stark för då kommer Spaghettimannen och kokar dig i 8 minuter?
måndag 6 oktober 2008
torsdag 25 september 2008
Lugnet lägger sig över Studentradion
Idag har det inte bara varit vårväder, det har även varit lugnt lugnt lugnt här nere på radion. Av någon konstig anledning känns det förrädiskt, detta lugn. Nästan som om en ninja smyger omkring i skuggorna och bara bevakar mina minsta rörelser. En lugnets lönnmördare som ligger i försåt och väntar på att jag gör minsta snedsteg och slår till med dödlig precision, men inte då. Det har bara varit en vanlig lugn dag - ninjafri och allt.
Jag tror förresten att jag nu spårat pennan som lämnar svarta fingrar utan att hittills blivit ertappad. Det visade sig vara en röd tuschpenna, inte den första man misstänker när man jagar svarta-fläckar-på-fingrarna-pennor. Lite som en pennornas ninja har den gömt sig i det öppna, rakt framför näsan på mig. Nu ligger den och gömmer sig under en av sofforna i redaktionen efter att jag försökt få Joakim att skriva med den för att se om även han fick svarta fingrar, han tappade den innan försöket genomfördes och pennan ligger kvar, väntandes på sitt nästa offer...
För att återkomma till dagens göromål så är det väl inte så mycket mer att säga än att den har varit lugn och jag har t.o.m. tvättat - cyklat från radion till tvättstugan med mellanlandning hemma 3 ggr. Det var fan inte alls så kul som jag i min enfald hoppats att det kanske kunde vara, men välbehövligt. Imorgon åker ju styrelsen och ledningsgruppen på Kick-Off (gillar inte det ordet alls) och då vill man ju vara ren och fin. Jag ser fram emot helgen alldeles fantastiskt mycket...
Dagens lärdom: Tro inte alltid det värsta, om det inte är absolut nödvändigt förstås...
Over and out - återkommer på måndag.
Förresten, fan va jag gillar ninjor alltså, lekte alltid ninja när jag var liten. Oftast var jag en svart(klädd) ninja, men ibland var jag även den goda vita(till klädseln alltså) ninjan.
Jag tror förresten att jag nu spårat pennan som lämnar svarta fingrar utan att hittills blivit ertappad. Det visade sig vara en röd tuschpenna, inte den första man misstänker när man jagar svarta-fläckar-på-fingrarna-pennor. Lite som en pennornas ninja har den gömt sig i det öppna, rakt framför näsan på mig. Nu ligger den och gömmer sig under en av sofforna i redaktionen efter att jag försökt få Joakim att skriva med den för att se om även han fick svarta fingrar, han tappade den innan försöket genomfördes och pennan ligger kvar, väntandes på sitt nästa offer...
För att återkomma till dagens göromål så är det väl inte så mycket mer att säga än att den har varit lugn och jag har t.o.m. tvättat - cyklat från radion till tvättstugan med mellanlandning hemma 3 ggr. Det var fan inte alls så kul som jag i min enfald hoppats att det kanske kunde vara, men välbehövligt. Imorgon åker ju styrelsen och ledningsgruppen på Kick-Off (gillar inte det ordet alls) och då vill man ju vara ren och fin. Jag ser fram emot helgen alldeles fantastiskt mycket...
Dagens lärdom: Tro inte alltid det värsta, om det inte är absolut nödvändigt förstås...
Over and out - återkommer på måndag.
Förresten, fan va jag gillar ninjor alltså, lekte alltid ninja när jag var liten. Oftast var jag en svart(klädd) ninja, men ibland var jag även den goda vita(till klädseln alltså) ninjan.
onsdag 24 september 2008
Tack för idag, slut för idag, imorgon är det...
Ja då var ännu en dag till ända. En dag, inte alls som alla andra. Det blir sällan så när man är stationschef på Studentradion.
Dagen började, som jag hintade om igår, med att ett gäng trötta retoriker kom hit och fick en kraschkurs i att prata i radio. Retorikerna kan det där med radio alltså, där finns alltid en hel del potential, hoppas nån av dem fastnar på radion sen, de har en tendens att göra det. Det var ju så jag hamnade här, och många med mig för den delen.
Efter det var det dags att spela in en reklam för Karolinska Trial Alliance. Det gick ganska smärtfritt och i slutänden tycker jag ändå att Petters blev bäst. Det tyckte även Eva-Lena på karolinska institutet - "den andra var lite otydlig". Jo jag har redan konstaterat att jag kommer vara i behov av en talpedagog om jag fortsätter med mitt ibland sluddriga tal - när jag är nykter alltså, resten har jag gett upp sedan länge. Jag tror jag helt enkelt blivit så lat att det har satt sig på talet, jag orkar inte artikulera efter ordning längre.
Sen kom ju bl.a. UNT och TV4 Uppland och våra vänner från Folkuniversitetet och käkade tårta då vi faktiskt hade öppet hus idag. Detta öppna hus som jag förfasat över under en längre tid nu men som faktiskt var riktigt trevligt och mingligt. Detta hade inte varit möjligt utan den alltid så fantastiske marknadschefen Emilie Johansson som har skällt på mig och tittat aningen snett för att jag dragit benen efter mig, tack Emilie, det löste sig ju...
Nu är jag nästan klar för dagen och sitter alltså här och bloggar igen. Det känns som någonting jag faktiskt kan vänja mig vid, detta bloggande alltså. Ska man komma med några visdomsord trots sin avsaknad av visdom? Söker människor som läser detta vägledning genom sina annars så tomma vardagsrum eller handlar det bara om att få titta in i någon annans vardag för en liten stund och känna att man inte har det så stökigt som man kanske trodde?
Detta är frågor jag ännu inte kan svara på, men en sak har jag iallafall lärt mig av dagens samlade erfarenheter:
Det löser sig...
Förresten så hade Folkuniversitetet med sig en present i form av skumpa på magnumflaska!!! Den tror jag vi öppnar på 25-årsfesten.
Dagen började, som jag hintade om igår, med att ett gäng trötta retoriker kom hit och fick en kraschkurs i att prata i radio. Retorikerna kan det där med radio alltså, där finns alltid en hel del potential, hoppas nån av dem fastnar på radion sen, de har en tendens att göra det. Det var ju så jag hamnade här, och många med mig för den delen.
Efter det var det dags att spela in en reklam för Karolinska Trial Alliance. Det gick ganska smärtfritt och i slutänden tycker jag ändå att Petters blev bäst. Det tyckte även Eva-Lena på karolinska institutet - "den andra var lite otydlig". Jo jag har redan konstaterat att jag kommer vara i behov av en talpedagog om jag fortsätter med mitt ibland sluddriga tal - när jag är nykter alltså, resten har jag gett upp sedan länge. Jag tror jag helt enkelt blivit så lat att det har satt sig på talet, jag orkar inte artikulera efter ordning längre.
Sen kom ju bl.a. UNT och TV4 Uppland och våra vänner från Folkuniversitetet och käkade tårta då vi faktiskt hade öppet hus idag. Detta öppna hus som jag förfasat över under en längre tid nu men som faktiskt var riktigt trevligt och mingligt. Detta hade inte varit möjligt utan den alltid så fantastiske marknadschefen Emilie Johansson som har skällt på mig och tittat aningen snett för att jag dragit benen efter mig, tack Emilie, det löste sig ju...
Nu är jag nästan klar för dagen och sitter alltså här och bloggar igen. Det känns som någonting jag faktiskt kan vänja mig vid, detta bloggande alltså. Ska man komma med några visdomsord trots sin avsaknad av visdom? Söker människor som läser detta vägledning genom sina annars så tomma vardagsrum eller handlar det bara om att få titta in i någon annans vardag för en liten stund och känna att man inte har det så stökigt som man kanske trodde?
Detta är frågor jag ännu inte kan svara på, men en sak har jag iallafall lärt mig av dagens samlade erfarenheter:
Det löser sig...
Förresten så hade Folkuniversitetet med sig en present i form av skumpa på magnumflaska!!! Den tror jag vi öppnar på 25-årsfesten.
tisdag 23 september 2008
To blog or not to blog...
Så nu är alltså dagen här. Den där dagen som jag var så säker på aldrig skulle komma. Den där dagen som bara kan komma om (när) jag blir själsligt korrumperad, dagen då jag skriver mitt första blogginlägg...
Så har iaf tankegångarna gått fram tills idag, dagen då jag skriver på min första blogg, dagen jag faktiskt VILL skriva min första blogg. Vad är det som gör att man en dag ändrar åsikt och helt plötsligt skriver en blogg? Det är ju inte som att jag kommer rösta blått om 2 år, eller helt plötsligt slutat besöka PirateBay i tron om att jag numera bidrar till en bättre värld. Jag är nog varken mer eller mindre av en idealist idag än jag var igår när jag ännu inte hade skrivit mitt första blogginlägg.
Denna dag har spenderats med en hel del reklammeckande, någonting som präglat de senaste arbetsdagarna och kommer uppta ganska mycket av mina närmaste dagar. Reklam är bra för radion och därmed bra för mig och alla kära radiopersoner som varje dag lägger ner sin tid för att göra denna radio just så bra som den faktiskt är, jag blir nästan lite rörd av att se så många människor här varje dag. Jag var tidigare en av dem men kunde inte se det på samma sätt som jag nu gör, ideella åtaganden är som en bukett blommor - fantastiskt vackert, men allergiframkallande för vissa (typ dem jag inte röstar på om 2 år).
Dax för mig att gå hem nu, mitt första bloggande blev ganska kort och försiktigt men med en aningen blodad tand och ett löfte om fortsättning. Det här med bloggande kanske inte är så dumt ändå, bara jag kommer in i svängen och börjar tänka lite mer som 80-talisterna, ni vet, egogenerationen. Det var Fanny som påminde mig om det idag, och jag är ju faktiskt kronologisk granne med 1980...
Imorgon kommer retorikerna kl 08 (!) och ska introduceras i radions underbara värld, kanske finns det en sån där vacker idealistisk blomma bland dem...
Over and out!
Tony the blogger
Så har iaf tankegångarna gått fram tills idag, dagen då jag skriver på min första blogg, dagen jag faktiskt VILL skriva min första blogg. Vad är det som gör att man en dag ändrar åsikt och helt plötsligt skriver en blogg? Det är ju inte som att jag kommer rösta blått om 2 år, eller helt plötsligt slutat besöka PirateBay i tron om att jag numera bidrar till en bättre värld. Jag är nog varken mer eller mindre av en idealist idag än jag var igår när jag ännu inte hade skrivit mitt första blogginlägg.
Denna dag har spenderats med en hel del reklammeckande, någonting som präglat de senaste arbetsdagarna och kommer uppta ganska mycket av mina närmaste dagar. Reklam är bra för radion och därmed bra för mig och alla kära radiopersoner som varje dag lägger ner sin tid för att göra denna radio just så bra som den faktiskt är, jag blir nästan lite rörd av att se så många människor här varje dag. Jag var tidigare en av dem men kunde inte se det på samma sätt som jag nu gör, ideella åtaganden är som en bukett blommor - fantastiskt vackert, men allergiframkallande för vissa (typ dem jag inte röstar på om 2 år).
Dax för mig att gå hem nu, mitt första bloggande blev ganska kort och försiktigt men med en aningen blodad tand och ett löfte om fortsättning. Det här med bloggande kanske inte är så dumt ändå, bara jag kommer in i svängen och börjar tänka lite mer som 80-talisterna, ni vet, egogenerationen. Det var Fanny som påminde mig om det idag, och jag är ju faktiskt kronologisk granne med 1980...
Imorgon kommer retorikerna kl 08 (!) och ska introduceras i radions underbara värld, kanske finns det en sån där vacker idealistisk blomma bland dem...
Over and out!
Tony the blogger
onsdag 20 februari 2008
Sopa rent framför egen dörr
Devisen sopa rent framför egen dörr är närbesläktad med men gör bättre själv då, men personen som utstöter men gör det bättre själv då inser dock inte att målet för tilltalet kanske inte har några som helst ambitioner att just göra det medan personen som får höra att han eller hon borde sopa rent framför egen dörr antagligen helt uttryckt att han eller hon har de ambitionerna.
Ju hårdare man är i sin framtoning, desto hårdare blir också ropen om att sopa rent framför egen dörr, desto mer förudmjukande är det för den felande och desto mer sjunker trovärdigheten. Några som under ett par år har varit väldigt hårda i sin argumentation är organisationerna kring antipiratverksamhet; Antipiratbyrån är väl kanske den mest kända men också amerikanska MPAA, Internationella IFPI och svenska STIM brukar uttala sig. Den sistnämnde har nu tabbat till det ganska ordentligt.
IFPI, International Federation of the Phonographic Industry, är skivbolagens intresseorganisation och skriker ofta både snabbt och högt i frågor kring piratkopiering och borde då också ha sopat rent framför egen dörr. Musikindustrin.nu är IFPIs nyhetssite. Där tyckte man för någon dag sen att det var lämpligt att i sin helhet publicera en krönika skriven för Computer Sweden, inget fråga om lov, inget Creative Commons utan bara hederlig kringla-C - kringla-V (eller ctrl för den delen). Man tyckte det också vara lämpligt att skicka ut valda partier ur krönikan i sitt nyhetsbrev och Thomas Fridholm, redaktör för Musikindustrin.nu, tyckte också att det var lämpligt att på frågan "Kände du inte till att upphovsrätten även gäller skrivet material?" svara "– Nej, inte på det sättet. Men det vet jag ju nu."
Sopa rent framför egen dörr? eller kanske Hur dum får man bli?
Nu ska dock IFPI inte ges allt för mycket skäll, det är inte som att andra är bättre. Antipiratbyrån som tar stor medial plats och efterfrågar mer eller mindre stasi-aktiga metoder var för något år sen i blåsväder. Där tyckte man det var lämpligt att på sin webbplats direktlänka till ett radioprogram från Sveriges Radio P3, något som prövats olagligt i svensk domstol.
Sopa rent framför egen dörr?
SonyBMG, världens näst största skivbolag med en femtedel av världens skivförsäljning, och också hård påtryckare i antipiratfrågor tyckte för några år sen att det var lämpligt att skeppa ut skivor med så kallade rootkits på, dvs program som gömmer sig själva från operativsystemet och kan agera i sin egna lilla värld. I SonyBMGs fall så var det fråga om ett kopieringsskydd som inte gjorde någon allvarlig skada förutom att ordentligt slöa ner de datorer du stoppade in CD-skivan i. Problemet stannade dock inte där utan det uppdagades ganska snart också att programvaran som användes byggde på LAME, en mjukvara licensierad under LGPL. Licensen innebär bland annat att om du använder eller modifierar mjukvaran och sen skeppar ut den så ska du också ge ut källkoden till projektet där den används, något som självfallet inte gjordes. Alltså ett hederligt fall av kringla-C - kringla-V.
Sopa rent framför egen dörr?
Amerikanska MPAA, Motion Picture Association of America, filmbolagens organisation, har dock lyckats klart fler gånger. Man har bland annat lyckats med ungefär samma sak som SonyBMG, dvs använda programvara licensierad under en licens som säger att källkoden måste släppas fri. Man har också använt en blogmjukvara där det enda skaparen och upphovsrättsinnehavaren krävde för användning av hans mjukvara var att det skulle länkas tillbaka till hans sida. Det var till och med så fiffigt att länkar redan fanns i mjukvaran och på varje ställe i källkoden där de lades in så stod det stora kommentarer om att det inte fick tas bort i enhet med licensavtalet. Men det missades väl, för där fanns de inte. Försvaret? -Vi testade bara mjukvaran. Tanken var självfallet att ladda hem, ta bort länkarna och testa för att sen lägga tillbaka dom och använda sidan efter testerna. Allt i enhet med medan-du-testar-så-behöver-inte-licensen-följas-principen.
Sopa rent framför egen dörr?
Jag ogillar The Pirate Bays retorik, den är barnslig och kontraproduktiv. Jag ogillar också ovan nämnda organisationers retorik, den är barnslig och kontraproduktiv (och desutom många gånger världsfrånvänd), men för guds skull. Ska det vara så svårt att sopa rent framför egen dörr?
Ju hårdare man är i sin framtoning, desto hårdare blir också ropen om att sopa rent framför egen dörr, desto mer förudmjukande är det för den felande och desto mer sjunker trovärdigheten. Några som under ett par år har varit väldigt hårda i sin argumentation är organisationerna kring antipiratverksamhet; Antipiratbyrån är väl kanske den mest kända men också amerikanska MPAA, Internationella IFPI och svenska STIM brukar uttala sig. Den sistnämnde har nu tabbat till det ganska ordentligt.
IFPI, International Federation of the Phonographic Industry, är skivbolagens intresseorganisation och skriker ofta både snabbt och högt i frågor kring piratkopiering och borde då också ha sopat rent framför egen dörr. Musikindustrin.nu är IFPIs nyhetssite. Där tyckte man för någon dag sen att det var lämpligt att i sin helhet publicera en krönika skriven för Computer Sweden, inget fråga om lov, inget Creative Commons utan bara hederlig kringla-C - kringla-V (eller ctrl för den delen). Man tyckte det också vara lämpligt att skicka ut valda partier ur krönikan i sitt nyhetsbrev och Thomas Fridholm, redaktör för Musikindustrin.nu, tyckte också att det var lämpligt att på frågan "Kände du inte till att upphovsrätten även gäller skrivet material?" svara "– Nej, inte på det sättet. Men det vet jag ju nu."
Sopa rent framför egen dörr? eller kanske Hur dum får man bli?
Nu ska dock IFPI inte ges allt för mycket skäll, det är inte som att andra är bättre. Antipiratbyrån som tar stor medial plats och efterfrågar mer eller mindre stasi-aktiga metoder var för något år sen i blåsväder. Där tyckte man det var lämpligt att på sin webbplats direktlänka till ett radioprogram från Sveriges Radio P3, något som prövats olagligt i svensk domstol.
Sopa rent framför egen dörr?
SonyBMG, världens näst största skivbolag med en femtedel av världens skivförsäljning, och också hård påtryckare i antipiratfrågor tyckte för några år sen att det var lämpligt att skeppa ut skivor med så kallade rootkits på, dvs program som gömmer sig själva från operativsystemet och kan agera i sin egna lilla värld. I SonyBMGs fall så var det fråga om ett kopieringsskydd som inte gjorde någon allvarlig skada förutom att ordentligt slöa ner de datorer du stoppade in CD-skivan i. Problemet stannade dock inte där utan det uppdagades ganska snart också att programvaran som användes byggde på LAME, en mjukvara licensierad under LGPL. Licensen innebär bland annat att om du använder eller modifierar mjukvaran och sen skeppar ut den så ska du också ge ut källkoden till projektet där den används, något som självfallet inte gjordes. Alltså ett hederligt fall av kringla-C - kringla-V.
Sopa rent framför egen dörr?
Amerikanska MPAA, Motion Picture Association of America, filmbolagens organisation, har dock lyckats klart fler gånger. Man har bland annat lyckats med ungefär samma sak som SonyBMG, dvs använda programvara licensierad under en licens som säger att källkoden måste släppas fri. Man har också använt en blogmjukvara där det enda skaparen och upphovsrättsinnehavaren krävde för användning av hans mjukvara var att det skulle länkas tillbaka till hans sida. Det var till och med så fiffigt att länkar redan fanns i mjukvaran och på varje ställe i källkoden där de lades in så stod det stora kommentarer om att det inte fick tas bort i enhet med licensavtalet. Men det missades väl, för där fanns de inte. Försvaret? -Vi testade bara mjukvaran. Tanken var självfallet att ladda hem, ta bort länkarna och testa för att sen lägga tillbaka dom och använda sidan efter testerna. Allt i enhet med medan-du-testar-så-behöver-inte-licensen-följas-principen.
Sopa rent framför egen dörr?
Jag ogillar The Pirate Bays retorik, den är barnslig och kontraproduktiv. Jag ogillar också ovan nämnda organisationers retorik, den är barnslig och kontraproduktiv (och desutom många gånger världsfrånvänd), men för guds skull. Ska det vara så svårt att sopa rent framför egen dörr?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)