Bunkerspex

Nu får även trist folk som inte hade vett att komma på Triplettfesten att kolla på USTV:s enastående spex. Sweet!

Som jojon som Philip Hansson lånade i våras. Upp och ner. Upp och ner. Inga trådar i världen håller för så mycket upp och ner.

Att för en vecka eller två lägga bloggandet åt sidan är vanskligt. Behovet av att beskriva din vardag (för alla vill ju veta) ökar i takt med att du inte bloggar (alla vill ju veta ALLT), en ond snöbollseffekt som slutar i att det bara känns tungt att blogga. Den onda snöbollen (som sannolikt är svart eller gul, eller både ock, som AIK) växer till ormiliga proportioner, det blir en oöverstiglig uppgift att ens börja förklara att det sen jag senast skrev har hänt mycket, för mycket för att jag ska hinna skriva om det. Jag borde ju skriva om semestern, hur bra Sigge och Johan basade i min frånvaro, om hur mycket det var att göra förra veckan, vilket bra magkänsla jag hade efter DI-intervjun, jag borde skriva om planerandet inför Triplettfesten.

Så här blir det, om bloggandet åtminstone delvis är för någon annan. En massa måsten. Men det är måstena som gör det kul att skriva. Det finns ju faktiskt dom som läser det här och nån sa att det var kul i mellanåt. Ha. Ha.

Semester var skön. 22-24 grader. Ljus sydeuropeisk öl. Nachohattar (små).

Sigge och Johan är bra. De sitter tryggt en den bruna stolen och ser viktiga ut.

Triplettfesten gick bra. Åsa är en klippa. Malin med, i dubbel bemärkelse. Alla var fulla. Men har nu nyktrat till och ångrar sig.

Skämt åsido, måste kommentera festen. Det gick ju faktiskt skitbra! Roliga spex, bra musik, schysst mat och jag stod i dörren och härjade med Ingrid (medan Mehmet satt i skräddar ställning på garderobsbaren och härjade). Hur kul som helst. Förhoppningsvis har vi i och med den här festen initierat en tradition som för våra organisationer närmare varandra och berikar allas föreningsliv.

Avslutade förra veckan med en känsla av att jag halkade efter. Vet inte hur verklighets förankrad den känslan var, men jag upplevde att todo-listan gapade tom och mitt arbetstempo var slött. Jag började fundera på min ovilja att tag i saker beror på våren = slutet på terminen kan anas, en ovilja att dra igång nya projekt griper tag i oss och vi har orimligt mycket överseende med att folk inte gör de dom ska. Det var en deprimerande känsla och jag beslutade, efter en söndags eftermiddag av trumpet funderande (till Jennys stora glädje), att jag på måndag skulle börja om. Inte låta sysslorna söka upp mig, utan tvärt om. Hann dock inte mer än börja klura på arbetsuppgifter innan de sköljde över mig.


Skönt.

Strök mycket från todon idag och kände mig både nöjd och präktig. Tillbaka i rätt sinnesstämning, åter fokus på målen och vägen och allt annat som man ska ha koll på. Ett bra, om än trött slut på dagen. Resten av veckan kommer bli toppen.

När jag kom hem hade jag fått brev, det stod att jag inte skulle plugga på DI i höst. Det sabbade min dag, kan man säga.

Tur att det finns andra jojosar, synd att inga andra är lika bra.

Min spanska vän

Korvfabrikören från Terror log förnöjt, "min blodkorv är så söt att den liknas vid Coca-cola inslaget i tarm". Inte konstigt att alla ville ha den på efterrättsbuffén.

Möte i gryningen

Frukost är dagens viktigaste mål. Nån sa att man ska äta frukost som en kejsare, lunch som en adlesman och middag som en bonde. Ett mer modernt förhållningssätt som kidsen kan ta till sig är att man ska äta frukost som P Diddy, lunch som mig och middag som Leila K. Tre personer som på ett eller annat sätt är förebilder för folk.

Innan dagens VOV(vice ordförande, ordförande, viceordförande)-möte inleddes bjöd akronymens o på frukost. Ciabatta med svarta oliver, mini baguetter, ost, keso, gurka, tomat, rödlök, mjukost, kaffe, juice och ett gott humör dukades upp på radion, att en matfest värde den mest kräsna gourmanden följde kan inte förvåna någon.



På mötet som följde snackade vi mest om min semester. Japp. Semester. En annan ska till Gran Canaria (vilket ungefär betyder "hallabalå hela dan" på spanska) och gör det som är brukligt när man är där. En vecka är jag borta och bygger upp en lätt irriterad ljusrosa hudton samt lägger på mig två kilo av ljusöl och nachohattar. Det kommer bli en höjdare. I min frånvaro står dock inte den bruna kontorsstolen (den yttersta maktsymbolen på Studentradion 98,9) tom. Som trogna hejdukar kommer vice ordförande tillika programchef Sigge och vice ordförande tillika Pistolen Johan agera kapten. Dom kommer sköta jobbet utmärkt, som de gör med allt annat, men lite tomt kommer det nog ändå vara. Utan mig. Tror jag...

Är åter den 22 mars, kommer direkt från min intervju på DI. :S Vilken jävla skräck... mer om det då. Ska försöka blogga nåt från utlanet så ni får veta hur det går med "brännan"

ps. Skriv på namninsamlingen för att Studentstaden ska få fortsätta vara studentbostäder! Viktiga grejer!

Spännande sökningar

hur är det möjligt?

Kickoff filmer

I och med att Åsa hade med sig en så flashig kamera fick hon stå för bilderna (dyker upp senare), själv tog jag på mig ansvaret att filma kickoffen. En milstolpe för dokumentärfilmen.


Middagen. Fiender förenas kring sönderskurna paprikor.


Elden. Åsa kan inte sluta stirra på den. Hon måste stirra.

Triplettfest

Pysslar med ett facebookevent för Triplettfesten som Åsa och UF-Malin fixar. Dom har knåpat ihop en kanonbra text som jag kvickt ska copypastea in, allt förefaller så enkelt, men så glömde dom att bifoga en bild. Mehmet spöar mig om jag hoppar över bilden. Skärrad och naiv googlar jag "triplettfest". Resultatet är inte tillfredsställande.

Triplettfesten kommer att bli ett galet party-harty där Studentradion 98,9 förenar sig tillsammans med sina syskonföreningar UF och USTV. Fest över gränserna. Förhoppningen är att vi genom Triplettfesten ska få till en nya tradition (läs skäl att festa), för är det något som Uppsala saknar så är det traditioner (läs skäl att supa).

Tradition är ett mångbottnat ord, för vissa står det för trygghet, för andra representerar det bakåtsträvan, en tredje tycker att det är synonymt med tematisk mat vilket i sverige är det samma som sill. En rätt som uppenbarligen funkar året runt och är alltid lika uppskattat. "Åh, senapssill, jag älskar jul-/påsk-/midsommar-/allahelgona-/födelsedags-/pingst-/dop-/trettondagsmat". Vad tradtion betyder för Stan Triplett, som dyker upp om man googlar triplett, är uppenbart.

Stan Triplett - american ninja

Stan kan prioritera (t.ex. ninjasvärdet före ninjapåken) och kommer på Triplettfesten den 26:e mars. Gör du?

De många hattarnas man

Jag på UNRs årsmöte i tisdags. UNR (Uppsala NärRadioförening) är en sällsynt ohipp förening, men väldigt viktig för vår verksamhet. Man kan säga att UNRs funktion är att fördela sändningstimmar mellan de sändande föreningarna på 98,9. En viktig uppgift. Hur som. På årsmötet i tisdags skulle nya poster till styrelsen väljas, våra avgående representanter Emil och Fanny, hade "mättnat" på UNR och ville inte kandidera om. Våra nya, intent ont anande representanter, blev Malin Liedberg och Helen Legeby. Två kapabla och handlingskraftiga individer som under fler år indoktrinerats att ställa Studentradion 98,9:s intressen framför sina egna. Perfekta för att tackla det sociala experimentet tillika UNR:s styrelse.

Årsmötet var en riktig soppa av illaförberedda årsmötets handlingar, usel mötesteknik (vilket är skrämmande i och med att mötesordförande, Roland, hävdar att han sitter som som ordförande i 6 [!] andra styrelser, hur man röstar och fördelar ordet borde inte vara främmande...) och omotiverade diskussioner om vikten av att alltid sätta demokrati i första rum. Att sittande ordförande Roland valdes om och dessutom ville bli omvald är en gåta för mig. Denna sällsynt distanslösa man i för stor kavaj talar mycket och får lite gjort. Något som han har gjort (eller snarare inte har gjortt) i över 15 år.

I egenskap av ordförande för Radio Full Gospel och för Hope FM OCH UNR sitter Roland på opassande många stolar. Han gestaltar sin splittrade hållning i olika frågor i UNR genom ta på och sig olika hattar.

"Nu har jag (gör en handrörelse som symboliserar en hatt som sätt på huvudet) min Hope FM-hatt på sig. Jag tar nu av mig min Hope FM-hatten och sätter på mig min (tar av sig hatten och sätter på sig en ny) Radio Full Gospel-hatt. Jag sätter på mig min UNR-ordförande hatt ovanpå min Hope FM-hatt men under min Radio Full Gospel-hatt (frenetisk på och avsättande av lufthattar)."

Samtal med den sjuke

Sigge har nu varit sjuk fem dagar. I sann journalistanda undersökte jag hans frånvaro närmare. La hans leverne under luppen och fann roten till hans sega återhämtande...