Trött eller pigg eller trött eller pigg? Pepp. Jag väljer pepp.

Oktober har blivit november och november är ju världens deppigaste månad. Det är sjukt grått och mörkt på ett omysigt sätt. Dessutom förväntas det att man ska jobba mer och bättre än vilken annan månad som helst. Någonstans här är det ju knäppt. Inte undra på att det är så många som inte väljer att vara glada just nu.

Men, det är ju samtidigt just det där. Välja att vara glad, välja att vara trött, välja att vara pigg. Vi har ju så himla mycket mer makt över våra liv än vad vi ibland verkar tro. Det enda jag måste göra (förutom att födas och dö för att kunna leva) är ju att välja. Jag måste ju inte vara uppe så länge att jag fortfarande är trött när jag kliver upp en halvtimme senare än jag hade tänkt att jag skulle. Jag måste inte kliva upp när jag kliver upp, eller när jag hade klivit upp för den sakens skull heller.

Jag måste inte kliva upp alls.

Jag MÅSTE inte kliva upp. Jag kanske borde, jag kommer sannolikt må bättre om jag gör det, konsekvenserna av att jag ligger kvar i sängen hela dagen kanske känns jobbiga, men det är inte samma sak som att jag måste gå upp. Jag måste inte äta, jag måste inte gå på toa. Jag måste INGENTING. Eller jo, välja. (Ja, och födas och dö då.)

Så, alltså. Det är upp till mig hur jag vill må. Vill jag vara trött? Vill jag vara sliten? Nä. Jag väljer pepp.

Imorgon har vi värsta bästa festen i bunkern som våra lokaler plötsligt har börjat att kallas. (Bunker, haha, fair enough.) Det är inte ens ett medvetet val - jag är så himla PEPP!! Det är dessutom helt omöjligt att vara något annat när Emma W-L och Rickard handlar massa partyprylar, Calle och Malcolm riggar dj-prylarna, Helen ser till att bjuda de som inte har fejjan och blir mobbade av veckobrevet och Mattias som har svårt att fokusera på sin Releasesändning för att han hellre vill fixa festen.

Dessutom: om en vecka kommer Carl Norén till Studentradion och vi kör den första av det bästa. RELEASE LIVE. Så jävla kul! Vill inte att den här terminen ska ta slut. Den börjar ju bli så fantastiskt, underbart bra! Saker händer, det är livfullt, det är glatt.

Studentradion väljer och väljer PEPP.


PEPP
/Fanny

Fina Frans på snabbvisit

På väg till jobbet i morse pratade jag med min bästa Sara, hon var på snabbvisit i Uppsala och med sig hade hon sitt nya tillskott i familjen. Sara och den franska bulldogen Frans kom förbi och hälsade på. Han är endast nio veckor och fruktansvärt bedårande (som du kan se på bilden nedan), jag och Hillevi trollbands, men Frans gjorde mest ett gäng rymningsförsök med hjälp av en och annan UF:are. Men det gick bra, Frans följde med Sara härifrån och så vitt jag vet har de det bra hemma hos sig nu.




Frans, du glömde din boll, men jag har den i tryggt förvar till nästa gång vi ses.

Ungdomen och mutorna

Studentradions medlemmar blir allt yngre. Just nu är det en liten dude på kanske 2,5 som leker disco ute i redaktionen och han retar sin storasyster. Storasystern är ungefär fyra år kanske och hon ritar febrilt på hennes mest storslagna mästerverk hittills i livet. Samtidigt har Radio UF redaktionsmöte och de planerar sitt nästa program helt på engelska. Internationella studenter gör radio sen alltså.

Ungt och internationellt. I tiden och för framtiden.

En annan sak som är i tiden är de varma chokladonsdagarna. Jonna Danielsson har ett hemligt recept på den godaste varma chokladen, och den bjuder hon stationschefen, det vill säga mig, på varje onsdag. Jag får en sån kopp även andra dagar när hon är här. Det är toppen. Vad som inte är lika mycket toppen var när Hillevi drack upp koppen som Helen så snällt bjussade oss på i fredags, men några koppar, jag menar dagar, med Jonna senare och: Hillevi - du är förlåten! Och vet du vad Hillevi, jag tror att jag förstår mig på det hemliga receptet nu.

I morgon kväll åker jag till Götet, gbg, götlaborg, arbetarstaden numero uno. Det ska bli fantastiskt roligt och mysigt. Apropå unga och små människor, det är vad min resa kommer handla om. Jag ska hälsa på en av mina äldsta och bästa vänner och hennes 7-månaders tös. För första gången. Jag har längtat efter den dagen i sju månader, men nu börjar jag bli nervös. Tänk om hon inte gillar mig, tösen? Tänk om hon skriker och, vem vet, får fram sina första ord? "INTE FANNY!" Det skulle kunna hända.

Jag får muta henne med en present. Som Jonna mutar mig med varm choklad. Undrar vad Jonna blir mutad med?