Idag har det inte bara varit vårväder, det har även varit lugnt lugnt lugnt här nere på radion. Av någon konstig anledning känns det förrädiskt, detta lugn. Nästan som om en ninja smyger omkring i skuggorna och bara bevakar mina minsta rörelser. En lugnets lönnmördare som ligger i försåt och väntar på att jag gör minsta snedsteg och slår till med dödlig precision, men inte då. Det har bara varit en vanlig lugn dag - ninjafri och allt.
Jag tror förresten att jag nu spårat pennan som lämnar svarta fingrar utan att hittills blivit ertappad. Det visade sig vara en röd tuschpenna, inte den första man misstänker när man jagar svarta-fläckar-på-fingrarna-pennor. Lite som en pennornas ninja har den gömt sig i det öppna, rakt framför näsan på mig. Nu ligger den och gömmer sig under en av sofforna i redaktionen efter att jag försökt få Joakim att skriva med den för att se om även han fick svarta fingrar, han tappade den innan försöket genomfördes och pennan ligger kvar, väntandes på sitt nästa offer...
För att återkomma till dagens göromål så är det väl inte så mycket mer att säga än att den har varit lugn och jag har t.o.m. tvättat - cyklat från radion till tvättstugan med mellanlandning hemma 3 ggr. Det var fan inte alls så kul som jag i min enfald hoppats att det kanske kunde vara, men välbehövligt. Imorgon åker ju styrelsen och ledningsgruppen på Kick-Off (gillar inte det ordet alls) och då vill man ju vara ren och fin. Jag ser fram emot helgen alldeles fantastiskt mycket...
Dagens lärdom: Tro inte alltid det värsta, om det inte är absolut nödvändigt förstås...
Over and out - återkommer på måndag.
Förresten, fan va jag gillar ninjor alltså, lekte alltid ninja när jag var liten. Oftast var jag en svart(klädd) ninja, men ibland var jag även den goda vita(till klädseln alltså) ninjan.
torsdag 25 september 2008
onsdag 24 september 2008
Tack för idag, slut för idag, imorgon är det...
Ja då var ännu en dag till ända. En dag, inte alls som alla andra. Det blir sällan så när man är stationschef på Studentradion.
Dagen började, som jag hintade om igår, med att ett gäng trötta retoriker kom hit och fick en kraschkurs i att prata i radio. Retorikerna kan det där med radio alltså, där finns alltid en hel del potential, hoppas nån av dem fastnar på radion sen, de har en tendens att göra det. Det var ju så jag hamnade här, och många med mig för den delen.
Efter det var det dags att spela in en reklam för Karolinska Trial Alliance. Det gick ganska smärtfritt och i slutänden tycker jag ändå att Petters blev bäst. Det tyckte även Eva-Lena på karolinska institutet - "den andra var lite otydlig". Jo jag har redan konstaterat att jag kommer vara i behov av en talpedagog om jag fortsätter med mitt ibland sluddriga tal - när jag är nykter alltså, resten har jag gett upp sedan länge. Jag tror jag helt enkelt blivit så lat att det har satt sig på talet, jag orkar inte artikulera efter ordning längre.
Sen kom ju bl.a. UNT och TV4 Uppland och våra vänner från Folkuniversitetet och käkade tårta då vi faktiskt hade öppet hus idag. Detta öppna hus som jag förfasat över under en längre tid nu men som faktiskt var riktigt trevligt och mingligt. Detta hade inte varit möjligt utan den alltid så fantastiske marknadschefen Emilie Johansson som har skällt på mig och tittat aningen snett för att jag dragit benen efter mig, tack Emilie, det löste sig ju...
Nu är jag nästan klar för dagen och sitter alltså här och bloggar igen. Det känns som någonting jag faktiskt kan vänja mig vid, detta bloggande alltså. Ska man komma med några visdomsord trots sin avsaknad av visdom? Söker människor som läser detta vägledning genom sina annars så tomma vardagsrum eller handlar det bara om att få titta in i någon annans vardag för en liten stund och känna att man inte har det så stökigt som man kanske trodde?
Detta är frågor jag ännu inte kan svara på, men en sak har jag iallafall lärt mig av dagens samlade erfarenheter:
Det löser sig...
Förresten så hade Folkuniversitetet med sig en present i form av skumpa på magnumflaska!!! Den tror jag vi öppnar på 25-årsfesten.
Dagen började, som jag hintade om igår, med att ett gäng trötta retoriker kom hit och fick en kraschkurs i att prata i radio. Retorikerna kan det där med radio alltså, där finns alltid en hel del potential, hoppas nån av dem fastnar på radion sen, de har en tendens att göra det. Det var ju så jag hamnade här, och många med mig för den delen.
Efter det var det dags att spela in en reklam för Karolinska Trial Alliance. Det gick ganska smärtfritt och i slutänden tycker jag ändå att Petters blev bäst. Det tyckte även Eva-Lena på karolinska institutet - "den andra var lite otydlig". Jo jag har redan konstaterat att jag kommer vara i behov av en talpedagog om jag fortsätter med mitt ibland sluddriga tal - när jag är nykter alltså, resten har jag gett upp sedan länge. Jag tror jag helt enkelt blivit så lat att det har satt sig på talet, jag orkar inte artikulera efter ordning längre.
Sen kom ju bl.a. UNT och TV4 Uppland och våra vänner från Folkuniversitetet och käkade tårta då vi faktiskt hade öppet hus idag. Detta öppna hus som jag förfasat över under en längre tid nu men som faktiskt var riktigt trevligt och mingligt. Detta hade inte varit möjligt utan den alltid så fantastiske marknadschefen Emilie Johansson som har skällt på mig och tittat aningen snett för att jag dragit benen efter mig, tack Emilie, det löste sig ju...
Nu är jag nästan klar för dagen och sitter alltså här och bloggar igen. Det känns som någonting jag faktiskt kan vänja mig vid, detta bloggande alltså. Ska man komma med några visdomsord trots sin avsaknad av visdom? Söker människor som läser detta vägledning genom sina annars så tomma vardagsrum eller handlar det bara om att få titta in i någon annans vardag för en liten stund och känna att man inte har det så stökigt som man kanske trodde?
Detta är frågor jag ännu inte kan svara på, men en sak har jag iallafall lärt mig av dagens samlade erfarenheter:
Det löser sig...
Förresten så hade Folkuniversitetet med sig en present i form av skumpa på magnumflaska!!! Den tror jag vi öppnar på 25-årsfesten.
tisdag 23 september 2008
To blog or not to blog...
Så nu är alltså dagen här. Den där dagen som jag var så säker på aldrig skulle komma. Den där dagen som bara kan komma om (när) jag blir själsligt korrumperad, dagen då jag skriver mitt första blogginlägg...
Så har iaf tankegångarna gått fram tills idag, dagen då jag skriver på min första blogg, dagen jag faktiskt VILL skriva min första blogg. Vad är det som gör att man en dag ändrar åsikt och helt plötsligt skriver en blogg? Det är ju inte som att jag kommer rösta blått om 2 år, eller helt plötsligt slutat besöka PirateBay i tron om att jag numera bidrar till en bättre värld. Jag är nog varken mer eller mindre av en idealist idag än jag var igår när jag ännu inte hade skrivit mitt första blogginlägg.
Denna dag har spenderats med en hel del reklammeckande, någonting som präglat de senaste arbetsdagarna och kommer uppta ganska mycket av mina närmaste dagar. Reklam är bra för radion och därmed bra för mig och alla kära radiopersoner som varje dag lägger ner sin tid för att göra denna radio just så bra som den faktiskt är, jag blir nästan lite rörd av att se så många människor här varje dag. Jag var tidigare en av dem men kunde inte se det på samma sätt som jag nu gör, ideella åtaganden är som en bukett blommor - fantastiskt vackert, men allergiframkallande för vissa (typ dem jag inte röstar på om 2 år).
Dax för mig att gå hem nu, mitt första bloggande blev ganska kort och försiktigt men med en aningen blodad tand och ett löfte om fortsättning. Det här med bloggande kanske inte är så dumt ändå, bara jag kommer in i svängen och börjar tänka lite mer som 80-talisterna, ni vet, egogenerationen. Det var Fanny som påminde mig om det idag, och jag är ju faktiskt kronologisk granne med 1980...
Imorgon kommer retorikerna kl 08 (!) och ska introduceras i radions underbara värld, kanske finns det en sån där vacker idealistisk blomma bland dem...
Over and out!
Tony the blogger
Så har iaf tankegångarna gått fram tills idag, dagen då jag skriver på min första blogg, dagen jag faktiskt VILL skriva min första blogg. Vad är det som gör att man en dag ändrar åsikt och helt plötsligt skriver en blogg? Det är ju inte som att jag kommer rösta blått om 2 år, eller helt plötsligt slutat besöka PirateBay i tron om att jag numera bidrar till en bättre värld. Jag är nog varken mer eller mindre av en idealist idag än jag var igår när jag ännu inte hade skrivit mitt första blogginlägg.
Denna dag har spenderats med en hel del reklammeckande, någonting som präglat de senaste arbetsdagarna och kommer uppta ganska mycket av mina närmaste dagar. Reklam är bra för radion och därmed bra för mig och alla kära radiopersoner som varje dag lägger ner sin tid för att göra denna radio just så bra som den faktiskt är, jag blir nästan lite rörd av att se så många människor här varje dag. Jag var tidigare en av dem men kunde inte se det på samma sätt som jag nu gör, ideella åtaganden är som en bukett blommor - fantastiskt vackert, men allergiframkallande för vissa (typ dem jag inte röstar på om 2 år).
Dax för mig att gå hem nu, mitt första bloggande blev ganska kort och försiktigt men med en aningen blodad tand och ett löfte om fortsättning. Det här med bloggande kanske inte är så dumt ändå, bara jag kommer in i svängen och börjar tänka lite mer som 80-talisterna, ni vet, egogenerationen. Det var Fanny som påminde mig om det idag, och jag är ju faktiskt kronologisk granne med 1980...
Imorgon kommer retorikerna kl 08 (!) och ska introduceras i radions underbara värld, kanske finns det en sån där vacker idealistisk blomma bland dem...
Over and out!
Tony the blogger
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)