Take it Tages

En gren från ett lärkträd. Lite töntigt att fota och lägga upp men den är ju rätt snygg...

Nam. Nam.

Igår inledde Studentradion 98,9 vårens pubturné, först ut var på ÖG. Planen är att vi en gång i månaden ramlar ner till en av våra sändande nationers pubar för att just puba. Hänga, dricka öl och kasta små vässade projektiler mot en korktavla. Ett vinnande koncept som drog både kreti och pleti (alltså både Ingrid och Åsa.. höhö…) i höstas.

ÖG är en nation som ligger mig nära hjärtat. Det är min nation, alltså den jag är med i, jag äger den inte, även om jag äger generellt. Vilket som, jag gillar ÖG, bra klubbar, snyggt hus, min nation och skitbra radio på det. Men igår var det ett jävla härj! Inte alls bra. Tydligen hade alla intisar från Floggan kommit överense om att de skulle gå på pubrunda samma dag, tillsammans. Enligt säkra källor var det närmare 200 flogstainvåanare som igår kväll drog från pub till pub, denna spritindränkta odyssé skulle naturligtvis börja ÖG. Med andra ord var det tjockt med folk, kvavt, kvalmigt och högljudt. Men som det är med pubrundor så drog även denna vidare, och ett behagligt lugn la sig över Tages.

Mådde inte som en prins imorse (var/är dock inte dålig i magen wiiii) och hetsåt sex rostade mackor med jordnötssmör på i rask takt innan jag pallade mig iväg till jobbet.

Bullfest

Katarina kom förbi med en kassebullar. Hon hade bakat eller stulit dom.

Sigge var generös mot sig själv.

Hade terminens andra VOV-möte imorse med Pistolen och Sigge. Vi diskuterade kickoffen som vi har nere på radion fredag den 5 januari. "På radion? Bah, när jag var XXX-chef/ansvarig så åkte vi till Mariehamn för en 23-timmarns 'konferens', det är en riktig kickoff", tänker radioräven som läser detta. Och visst, det vore beiget om årets styrelse och ledningsgrupp skulle peppa igång på ett sju timmars styrelsemöte som kulminerar i en sprit och pizza fest. Ingen inspirationsresa till vårt grannland i öst, ingen groggbänk eller hyttdans och inga engagerande möten.

Men sanningen är att vi kommer ha kickoff på radion den femte januari, fast det är den första av två kickoffer. I början av mars drar vi till Norredatorp för att ha ännu fler möten, bonda ännu mer och tillsist skråla Stad i ljus rakt ut i den uppländska vinternatten.

Varför två kickoffer? Har man mycket att säga så har man, då kan vi lika gärna sparka iväg vid två tillfällen.

Fokuset på första kickoffen ligger vid vt 10:s verksamhetsplan, alltså vår målsättningar för våren. Jag tror och hoppas jättemycket på den här styrelse och ledingsgruppen, och ännu mer tror jag på tablån. Jag svårt att tro att vi någonsin har haft så goda förutsättningar som nu, vi har duktiga sändare, ambitiösa styrelse och ledningsgruppsmedlemmar och en ekonomi som tillåter investeringar (om än små) i marknadsföring. Vt 10 blir skiten.

Inte sysslolös

Långt ifrån till och med, men definitivt distraherad. Haft två rätt slitiga dagar, inte för att det har varit mycket att göra, tvärt om det har varit anmärkningsvärt lugnt. Jag tror att det väntan som tär, för just nu är allt är startgroparna och det är inte mycket jag kan göra åt det. Annat än att vänta. Tablån håller fortfarande på att formas, överlämningar mellan avgående och tillträdande styrelsemedlemmar är ännu inte klara och verksamhetsplanen för våren lämnar mycket att önska. Jag sover lite dåligt också. Vaknade i natt och gnolade på Marina and the Diamons låt Hollywood. Den ligger på A-rotation, galet bra låt.

Det här har jag gjort idag dock. Det var precis vad radion behövde. Jag tror att vi alla kan enas om att detta var en sund investering av min och radions. Tänker mig att jag gör en fetare grej på en vägg i loungen utanför Studio 3.

Supercykeln

Det kan inte ha undgått någon att Studentradion 98,9 under hösten har bedrivit en intensiv reklamkampanj för den cykeltävling som vi arrangerat tillsammans med Leffes Cykel. Omkring 700 personer deltog i tävlingen där en person vann en Helkama Ainotar, vilket är ett ovanligt coolt namn på en cykel. En, för att citera Lars Niska, "klassisk tombola" senare och vinnare var korad. Lisa Ekengren blev den lyckliga cykelvinnaren som på bilderna kan ses stoltsera med den muskeldriva motsvarighet till Kit, just det den talande bilen från Knight Rider. Lisa ska enligt säkra källor vara mycket nöjd med cykeln som är "både snabb och slank" och Leffe själv var anmärkningsvärt belåten över att få ge bort en hoj värde 5000 kr.

Stort tack till Patrick Prax, förre marknadschefen på Studentradion 98,9, som inledde samarbetet med Leffes och försåg Lisa med en supercykel. Under våren blir det fler tävlingar, sannolikt ligger det inte en cykel i potten, men kanske en tv eller varför inte ett green card?

Ska pyssla lite nu och sen spetsa öronen. Hoffmaestro & Chraa kommer hit i eftermiddags för att intervjuas i ett extra långt Radio Reaktionär som dessutom får stöd av Erik från Studio 3. Intervjun börjar kl. 16.03 och under den kommer en vinnare i vår Hoffmaestro-tävling där vinnaren tillsammans med en polare får se bandet på Katalin imorn. Missa inte det.

Fiesta foto

Från vänster, Mattias, David, Malin och Anders. (Foto Emilia Melgar)

Emilia Melgar (Push up & Urban) och Stud Club Kalle Ljunggren (Foto Emilia Melgar)

Hello (Foto Kalle Laxgård)

Grandfather Mono Rock, Anders Axelsson, höll fanan högt i lördags. Så som seden bjuder om man är med i Mono Rock. (Foto Kalle Kattgård)

Alla står och klappar Studio 3-Erik, varför? Kanske för att han är så glad? (Foto Emilia Melgar)

Koftans Helen Legeby och Öster om Eterns Pelle Forsmark bjuder på kvällens i särklass bästa prisutdelningstal. (Foto Emilia Melgar)

Emilia Melgar (Push up och Urban) och Anders Månström (Diskologi) (Foto Emilia Melgar)

Anders Månström, Diskologi, och Mr. Funk U himself, Adam Turic (Foto Emilia Melgar)

Nya ekonomichefen Agnes Lidehäll tillsammans med Super-Lars (Foto Emilia Melgar)

Bjuder på fyndigheter i skrift och en kommentar om festen senare i veckan. Andra fotografer från festen får gärna skicka dom till moi, jag samlar på sånt som andra har gjort.

Kul var festen dessutom, hann aldrig tacka de som jobbat med den: Fanny, Lars, Sigge, Katarina, Ola och våra super DJ:s från Stud Club, Kalle Ljungren med bror (Pär Ljunggren lika 1337 som sitt skivsnurrande syskon) , Calle Lewander och Johan Peterson, tror inte att Malcom lirade men han är bra ändå! :D

Leader of the pack

Pistol-Johan lär (från vänster) Sanna, Hanna och Kristin vad han vet om handeldvapen.

Johans pedagogik är direkt, övertydlig och resulterar i fettfläckar på skärmen.

Inleder dagens inlägg med att följa upp gårdagens cliffhanger, den om mitt ömmande öga (läsarstormen var totalt). I går kväll kunde man faktiskt ana en viss svullnad och en blåaktig nyans på ögonlocket. Som den tuffingen jag är la mig och tänkte att en god natts sömn kommer lösa problemet. Det gjorde inte natten. Natten har inga helande krafter, trots att den skiljer sig markant från dagen. Däremot ledde de mörka timmarna till att boven i dramat avslöjaes, en otäck liten vagel som jag kvickt kirurgerade bort. Mår i skrivandet stund mycket bättre och kan nu åter gnugga mig teatraliskt i ögonen när medarbetare (löstfolk) kommer och begär ansträngande saker av mig.

Idag höll jag och Pistolen det sista utbildningstillfället på den externkurs som vi arrangerat för gymnasielever under de gångna två veckorna. Vår kursdeltagare har varit fem tjejer från Rosendalsgymnasiet som lärt sig om hur man pratar i radio, planerar program, saxar ljud och en massa roliga grejer. Dom har varit kanonduktiga och producerade imorse två riktigt bra program som kommer sändas på Café Måndag den 18 respektive 25 januari. Kanske har vi i dom Studentradion 98,9:s framtid? Vilket som så var kursen lyckad, kursdeltagarna nöjda och kursledarna lika så. Planen är att i framtiden fortsätta arrangera den här typen av kurser under lov.

Dagen har till sin intensitet påmint mycket om en vanlig arbetsdag, så som de ser ut under sändningsveckor. Mycket folk i rörelse. En del härj. Kreativitet och en slags kollektiv underförståndhet att man inte behöver diska sin kaffekopp. Jag är en del av kollektivet. Skönt att folk här igen, framförallt, skönt att få hjälp med att ringa folk om Studentradiopriset! Mina runtringare skall naturligtvis belönas, Malin får en och Johan en.

I mitt nya betygsystem för film och annat som jag behöver värdera på en skala från ett till fem (t.ex. kaffe och vänskap) kommer jag använda valören rackabajsare. Istället för getingar eller pinnar eller nåt.

Ont i ögat

Det känns lite som att jag har fått ett blåmärke på vänster ögonlock, det ömmar när jag blinkar. Det är lite mystiskt, vet inte varför jag har ont, har inte blivit boxad (trots att jag jobbat nära Pistol-Johan i två dagar) och är inte blå runt ögat. Tänker mig att ett blodkärl kanske har sprängts av plötslig och massiv stress. Var kring lunch orolig för att jag inte skulle kunna sova ikväll på grund av ömmandet. Det var bortkastad oro, är helt utpumpad efter en lång dag.

Först utbildning, sen hetsande med studiecirklar och Studentradiopriset. Fy fan... Men det känns bättre nu, några pålitliga medarbetare hjälper mig att få rätsida på situationen imorn. Konstigt hur det först finns inget att göra, sen mer inger, inget, inget och sen BAAAM, allt på en gång.

Tänkte komma undan med ett par bilder och ingen text, men kände för att skriva, även om jag skriver sjukttråkigt just nu.

Ett tecken på hur trött jag är just nu är sannolikt valet av mellanmål, keso + banan (inga konstigheter där) + blåbärssylt (!). Ser förjävligt ut. Rätt gott dock.

Sen Katarina och Sigge som har Kulgruppsmöte just nu, man förstår varför det är dom som ansvarar för det roliga på Studentradiopriset när man ser bilderna.

Alla ska inte med

Som Jocke (?) sjunger i introt till Radioreaktionär. Han sjunger också att de hatar "djuren och naturen", det är dock ovidkommande i det här sammanhanget.

Ska klämma fram ett längre inlägg om de senaste två veckorna senare. Det har varit en förvånandsvärt spännande tid, som jag just nu inte hinner berätta om. Om bara tio minuter dyker Pistol-Johan och Fanny upp för att tillsammans med mig och Lars lyssna igenom alla bidragen till Studentradiopriset och välja vilka som skall nomineras. Vi kan tyvärr inte skicka alla som tävlar, det finns i t.ex. kategorin bästa Nöjesprogram 8 (!) st tävlande, det är helt enkelt för mycket arbete för juryn. Jag tycker att årets startfällt ser ur som det bästa hittils, inte bara för att det är oerhört duktiga sändare och program som tävlar, nästan alla är med! Jag kan inte tänka mig att vi någonsin haft så många deltagare som i år.

Just nu jobbas det förbrilt med förberedelsena inför Studentradiopriset, några ska skicka de nominerde till juryn, skriva diplom och göra bordplacering andra (talar då om medlemmarna i den så kallade "Kulgruppen") sliter med sketcher och underhållning på festen. Mycket talar för att årets upplagade av Studentradiopriset kommer bjuda på den bästa och roligaste underhållningen någonsin. För egen del var jag tvungen att skapa en sinnesbild över roligheterna för att förstå dem till fullo, som ett slags Stockholm Live, fast kul!

Satt i eftermiddags och klippte ihop en sammanfattning av sketcherna från föregånde år, då det bjöds på tokerier med trailers. I klippet hör du trailarna både som originalen och som de kunde låta om jag och Tony hade gjort dom. Lyssna och njut.

Sista natten med gänget

Sigge och Fanny kikar ut i den snöklädda gropen under gårdags kvällens glöggfest. Bilden är inte arrangerad...

Idag är sista sändningsdagen för terminen. Dagen markerar slutet på min åttonde (!!!!) termin på Studentradion 98,9. Jag har alltså sänt [Gejm] i fyra år och därmed sagt "klockan är 16.03 och du lyssnar på Gejm i Studentradion 98,9..." uppskattningsvis 140 gånger samt summerat en spelrecension med orden "köp bara det här spelet om du hatar dig själv" vid totalt elva tillfällen. Det känns inte alls särskilt dramatiskt, eller åtminstone inte så dramatiskt som jag får det att låta. Däremot känns det mäktigt. 140 timmar i studion recenserandes spel låter som en livstid. Det tar inte slut i vår, men jag tror inte att jag kommer fira fem år med Gejm.

18 december markerar även slutet på mitt första period som stationschef. Det har, klyschigt nog, gått fort. Inte så konstigt kanske, höstterminen är som bekant kortare i våren. Jag är halvvägs igenom i huvudet men i verkligheten är majoriteten av all tid kvar.

Jag tycker att vi har ett fantastiskt halvår bakom oss. Styrelsen och ledningsgruppen har jobbat fokuserat mot klara mål; fler sändare, fler medlemmar, högre programkvalité och inte minst, fler lyssnare. Jag vill påstå att vi har lyckats. Vi har en i det närmsta full tablå, vi har klarat vårt stödmedlemsmål med bravur och vi har synts mer ute på skolor och i Uppsala studenternas liv än vad vi har gjort på flera år. Studentradion 98,9 rör sig åt rätt håll på alla plan. Kanske kan vi i en framtid skymta en verklighet där det är lika självklart att lyssna på Studentradion 98,9 som det är att gå till Stocken på torsdagar och Orvars för den billiga ölen. Jag vill tro det.

Styrelse och ledingsgrupp är dock långt ifrån de enda som jobbar hårt. Det finns en grupp som får oförtjänt lite beröm och uppmärksamhet för sitt kontinuerliga arbete och engagemang trots att det är ovärderligt, de är stationens hjärta, de "vanliga" sändarna. De planerar självsäkert och proffsigt sina program, gör sitt yttersta för att sända bra radio, sedan går de hem.Vi har gott om sådana just nu; ambitiösa, drivna och duktiga sändare. Koftan, Anno, Stud. Club, MonoRock, Release, Deadline, Radio reaktionär, Skakad inte störd, I nörd och lust, Öster om Etern, Radio Holmiensis och Diskologi är bara axplock av de fantastiska program som trängs på vår tablå och som gör styrelsens och ledningsgruppens arbete betydelsefullt. Jag kan inte minnas en tid då Studentradion 98,9 höll en så hög och jämn programkvalité som nu. Vi är redo att höras av alla.

God jul och om du är sändare; var nöjd och orimligt självgod över din insats i höst, det är du värd.

Intryck från veckan som gått

Johan "Pistolen" Sahlin, nyligen vald till vice ordförande (han antydde kort efter det att han valts att ett namnbyte kanske vore på plats "vice låter så, jag vet inte, stelt? Vad ger ni mig för Hitman tillika vice ordförande?") inledde veckan med att missnöjt äta MIN havregrynsgröt och dricka en folköl till lunch. Aningen missunnsamt va? Inte vara tacksam för gröt. Det är nötter och torkad frukt och grejer i den där gröten....

Fick den här urtjusiga julklappen av våra grannar UF. Blev först överraskad, sen glad och tillsist stressad. Har ju själv inte köpt något och vet inte vad UF kan tänkas vilja ha. Vad ger man till någon som har allt, skönhet, intelligens, intellekt och inte minst humor? Lättvinsglögg med samk av chili och choklad uppenbarligen! Hehe, skämt åsido (men ni ser ju hur jag njuter av chokladen till kaffet, nam nam) UF måste få något och det kan inte vara något. Förslag? Är lite inne på nötter, alla gillar ju nötter, eller hur?

Medlemsmöte

I senaste inlägget så utlovades en summering, eller åtminstone en kommentar, på medlemsmötet i torsdags. Ett näsan provocerande sexig ämne.

Medlemsmötet i december var redan från början större än vad jag hade förväntat mig då majoriteten av alla poster i styrelse och ledningsgruppsposterna skulle väljas. En stressfaktor i sig. Det var också ett val där poster som är centrala för organisationen skall väljas, bl.a. vice ordförande och ekonomichef. Till den förstnämna posten var det enkelt att finna en lämplig kandidat då Johan ”Pistolen” Sahlin stod redo. Med ekonomichefen var det värre. Fram tills nu hade den sittande ekonomichefen lyckats hitta en efterträdare, Eva hittade Martin, Martin hittade Stina, Stina hittade inte någon. Inte Stinas fel, känner man ingen som är sugen så gör man inte det. Under de senaste tre veckorna har jag dagligen jagat kandidater till ekonomichefs posten. Oron inför vad som händer om vi inte hittar en ekonomichef (vi kan inte bilda en styrelse) har alltid funnits där, ett undermedvetet gnagande. En påfrestning som gett upphov till tre veckor av dålig sömn.

Tillsist fick jag dock napp. Värmlandsviskningar Hannes (som förövrigt nyligen valts till 3Q på Värmlands, hatten av!) kände en Agnes som hade FEK A och B i bagage. Vi hade tur, Agnes var inte bara intresserad hon var även påläst (Stina: ”Hon kan ju allt redan!”) och social. Perfekt.

Mötet tog nästan två timmar, dels på grund av obligatoriskt strul med tekniken och dels ett massivt stadgeändringsförslag som skulle förklaras och diskuteras. Jimmy från I nörd och lust styrde mötet med fast hand och med en kaffekopp som klubba, mötessekreteraren var naturvetaren som gick vilse - Helen Legeby från Koftan. Vi valde en ny marknadschef i Memhet Hadjimemed (stavning?), han är, likt Agnes, externrekryterad och verkar bli en kanonbra medarbetare. Rolig, lättsam, ambitiös och dessutom med en kandidat i marknadsföring. Vidare valdes I nörd och lust-Ola till rekryteringschef efter ett spännande konkurrensval, och sist men inte minst så valdes Zuni (även hon från INOL) Vargas Cataln sekreterare.

På förhand så känns det här som en kanonstyrelse. Som att vi verkligen har alla förutsättningar för att till våren lyckas med alla våra högt uppsatta mål.

Möte i solen

Nyvalde vice ordförande Johan Sahlin tyckte att jurygruppen, den hippa skara som jagar jury till Studentradiopriset 2010, skulle ha sitt möte i solen. Vi hann precis baxa ut soffan och fåtöljen när solen försvann bakom ett av de slitna husen på Rackarberget. Vi drack kaffe och åt pepparkakor i kylan och diskuterade våra misslyckanden. Det visade sig sedermera att det mest var jag som inte hade lyckats hitta jurypersoner.

Tänkte skriva några rader om medlemsmötet som var igår, det gick kanonbra, och det finns en del att säga om det. Men jag suger på den karamellen... Mer info imorn kanske.

Dagen efter

Kolla namnet! Tänk att det finns en snubbe som är mer Tren än Tren!

Musjakten

När jag idag kring fem snåret återvände från etern fann jag a) att min mus var borta och b) att det där musen borde ha varit istället fanns en mystisk lapp. Den var inte signerad, men jag misstänkte omgående att detta grova övertramp på min personliga integritet, min sfär av mig själv, mitt osynliga personägg, att det måste vara något som min nemsis Mr. X ligger bakom. Vad som sedan följer är ett "race against time" samt en massa klurande, som i Die Hard 3 näe Bruce Willis och Samuel L Jackson får en massa kluriga gåtor, som de måste lösa på tid annars sprängs en JÄTTEBOMB!

Slutet gott allting gott. Tror det här är anledningen till varför radion är världens bästa arbetsplats, förutom då att golvet är rätt skitiga, lönen undermålig och arbetstiderna långa och underliga. Om Mr. X låg bakom det hela får jag aldrig veta. Men sannolikt är boven i dramat någon annan. Någon som vill mig väl med ett vänligt bus, någon som vill locka fram ett leende, kanske ett skratt? Det kan, med andra ord, vara vem som helst på radion (med några undantag Sigge.. jag menar Mr. X, lär det t.ex. inte vara, vi är ju trots allt nemesisar).

...

Igår firade UF (Utrikespolitiska Föreningen) och Studentradion 98,9 att hösten och därmed även året 2009 börjar lida mot sitt slut med en brakfest på V-dala. Festen arrangerades i mångt och mycket av UF och blev mycket lyckad. God mat, schysst stämningen och julklappsutdelning, jag fick en öl i baren av Hannes från Värmlandsviskningar och gav själv bort en av Radio Reaktionär Alexanders böcker. Jag hade glömt mina presenter hemma och var i fullfärd med att slå in en Besvikelse när Alexander delade med sig av sina gåvor, i sann julanda. Kvällen avslutades med dans till dunka-dunka som dubbel-Kalle från Studclub bjöd på. Bangade själv på den obligatoriska efterfesten på radion. Var trött, kall och nöjd. Slutade på topp. Stort tack till Lars och Malin snyggade till radion efter partyt. Ovärderlig hjälp.

Det är nu bara två veckar kvar på terminen. Två tunga jävla veckor. Magen knyter sig lite när jag tänker på allt som måste göras, allt som kommer göras och inte minst det som vi inte kommer klara. På fredag korar vi en vinnare i den cykeltävling som pågått under större delen av hösten. Det markerar slutet på vårt stödmedlemsraggande för i år. Vi har inga fler tävlingar på gång, inga fler möjligheter att locka folk att bli medlemmar. Vi måste därför satsa hårt på att ragga folk kommande vecka, vilket innebär att Studentradion 98,9 kommer stå med bord på skolor och locka folk att tävla varje dag nästa vecka. Dessutom är det medlemsmöte på torsdag, ett möte där vi ska välja en ny ekonomichef. En post som det inte finns några kandidater till i dagsläget. Jag har verkligen gjort allt jag har kunnat för att hitta någon utan att lyckas. Hur vi ska lösa det är kan jag i dagsläget inte lista ut. Vi kan inte bilda en ny styrelse utan en ekonomichef.

Blir stressad av bara snacka om nästa vecka. Ska inte vara i jobbet på helgen, ska ju vara ledig och bakis idag.

Tur och retur - Mehedeby

I måndags hade vi vad som sannolikt var Studentradion 98,9:s första adventsfirande någonsin. Hur vet jag att ingen annan under Studentradion 98:9:s 25 åriga historia har bjudit föreningen medlemmar på glögg och pepparkakor tidigare? Det vet jag naturligtvis inte. Men i och med att jag är tämligen övertygad om min egen förträfflighet så är det inte orimligt att tro att jag faktiskt är först. Det var ett mysigt fika som drog en samling om tio morgonpigga radioter. I nörd och lust-Ola dök upp och passade, sin vana trogen, på att recenserade händelsen: ”en åtta för engagemang och glögg, men bara fem Olan för pepparkakorna, som har en släpig smak med inslag av sand”. Som arrangör för glöggfesten så var jag nöjd med kritiken, Ola är annars en hård man som helst gör det han är bäst på, som Wolverine. På måndag kl. 09.00 serveras det återigen ljummen glögg ur kaffekoppar, missa inte det.

Tänkte skriva något om mina praktikanter, Josefin och Malin som går i trean på John Bauer gymnasiet. De är inne på sin andra vecka av de totalt tio som de ska tillbringa på Studentradion 98,9. De har en sjukt bra praktikplats. Inte bara för att de lär sig en massa häftiga radiogrejer, de får dessutom hänga med en rätt fräck dude. Haha, nej skämt åsido, jag är kanske inte ”fräck” eller nån ”dude”, jag kanske inte hänger framför ”dumburken” och ”MTV”, men tro mig folk tycker att jag är EN hipp snubbe. (Själv praoade jag på två arbetsplatser som led av total brist på cool personal. Först en leksaksbutik och sen på Slottskällarens bryggeri, där lastade jag tomma ölflaskor på ett rullband till nåt trams av Ramstein. Det var en usel praoplats, jag fick ingen öl och det enda spelet som deras datorer klarade var skitliret Daikatana. Men så gick jag i högstadiet också och förtjänade inte en bättre proaplats. Jag var lite av en idiot, vilket många unga människor är, då, när de är där jag var.) Just nu är Josefin och Malin ute på uppdrag. De ska göra en reportageserie som jag har valt att kalla: ”Från ändhållplats till ändhållplats”. De ska åka med Upptåget från Upplandsväsby till Gävle och stanna på alla stationer och göra reportage därifrån. Sjukt kul. Mehedeby liksom. Lite avundsjuk på dom, och dessutom lite sugen på att göra det själv. Se Tobo, vilka har gjort det? Hör första programmet på måndag kl. 13.03!

Eld13.mp3

Fotsteg1.mp3. Markera. Ctrl C. Enter.

Footstep1a.mp3. Markera. Byt namn. Ctrl V. Byt ut 1a mot 2.

Repetera.

Gled in på radion vid halv nio idag för att kunna jobba åtta timmar och komma hem i hyfsad tid. I och med att jag på onsdagar lämnar stationschefsrollen i två timmar för att planera och sända [gejm], är jag tvungen kompensera den tiden genom att vara här lite extra tidigt, eller sent. Det är lätt att tro att Studentradion vid nio tiden på morgonen är lika sprudlande av aktivitet som Pripyat. Men då misstar man sig, några redaktioner börjar till och med tidigare än så. Idag var exempelvis både Offside och Värmlandsviskningar plågsamt hurtiga och på plats före mig.

En nackdel med att vara här ett par timmar innan sändningarna kickar igång är att det inte finns så mycket att göra. En vanlig dag så rasar det i regel in gäng ”du-måste-svara-på-mig-snabbt”-mail kring lunch, vilket följs upp av några sändare i behov av hjälp samt en jour som undrar vad han/hon gör där osv. Arbetsuppgifterna söker alltså upp mig från kl. 11.00 och framåt. Då jag denna morgon fann att Todo-listan gapade tom valde jag att istället för att invänta min motsvarighet till Batmansignalen ta tag i något som jag skjutit på länge. Det är en jävla skitsyssla, den typen av uppgift som det för en miljon apor tar tusen år att slutföra, ett själlöst löpandebandjobb som jag undvikit sen jag började här för fyra år sen; att rensa upp och sortera Ljudeffektsmappen.

Det är en imponerande samlingen av Ljudeffekter som jag tillsammans med den legendariska Señor Amos-redaktionen (i vissa kretsar är vi till och med mytiska, kanske inte i de kretsar som du rör dig i, men tro mig, folk pratar om oss, fortfarande…) samlade ihop under inspelningen av just Señor Amos med även radioteatern Rex Rexington: Blakesvilles Beskyddare. Då sorterade jag ljudeffekterna löpande och efter min egen logik, vilket är anledningen till vissa ljudeffekter placerades in i mappar med namn som t.ex. ”Saker som går sönder” eller ”Märkliga och otäcka ljud”. Förutom mig är det idag hyfsat få personer på radion som använder ljudeffekter, vilket sannolikt beror på att a) det är förhållandevis få redaktioner som har behov av de 27 olika dörrelaterade ljud, eller b) de vill ha ljudeffekter men hittar dem inte. Grupp b:s behov ska jag nu försöka tillgodose. Tids nog.

Pepparkaksmannen

Metallarbetaren-Sahlin visar den nästan färdiga mallen.

In action

Som du kan se på bilderna är "Pistolen" upptagen med att gör det han gör bäst; böja metall. Målet är att bända till Studentradiologgan som pepparkaksform. Fett.

Pratade med Kalle Laxgård igår, i telefon naturligtvis, han bor ju långt bort nu för tiden. ”Kalle Laxgård”, tänker du? Ni kanske minns honom som Jonas i radioteatern Rex Rexington: Blakesvilles Beskyddare? Eller som sig själv i sketchserien Señor Vamos, eller vad vet jag? Kanske minns du honom som någon helt annan? Att kräva att jag ska veta hur du väljer att tänka på Kalle är orimligt. Vilket som så sa han att han läste min blogg, vilket var kul för det har han inte gjort tidigare, och sen sa han att den var ganska tråkig för att den handlar om en massa "tråkiga" radiogrejer, vilket var trist för det är ju min blogg och jag tycker att "tråkiga" radiogrejer är kul. Trots den blandande upplevelsen för bloggen så blev jag ändå övervägande glad av samtalet då Kalle ändå gillade de inlägg som inte handlade om radion. Jag berättade då att jag hade tänkt skriva ett inlägg som inte var radiorelaterat igår, men att jag hejdat mig i sista stund då jag insåg att inlägger inte hade något med radion att göra samt att det var rätt elakt.


Inspirationen till det ickeskrivna inlägget hade kommit till mig då jag stod på banken för att sätta in stålar på Studentradions konto. Bredvid mig stod en kopiöst korpulent man som andades så där otäckt hårt genom näsan. Den visslade inte, näsan alltså, utan lät mer som ett strypt dundrade, som han försökte blås ut en marshall med näsan. Under hela tiden som han väntade vinglade han ostadigt fram och tillbaka, som om han konstant fick osynliga knuffar. Jag blev lättad men aningen besviken över att han aldrig föll. "Det här ska jag skriva om", hann jag tänka innan det slog mig att det sannolikt inte var ok. Mannen ville säkert inte andas så där eller framstå som onykter/instabil, dessutom så var händelsen fullständigt irrelevant för Studentradion 98,9.