Så nu är alltså dagen här. Den där dagen som jag var så säker på aldrig skulle komma. Den där dagen som bara kan komma om (när) jag blir själsligt korrumperad, dagen då jag skriver mitt första blogginlägg...
Så har iaf tankegångarna gått fram tills idag, dagen då jag skriver på min första blogg, dagen jag faktiskt VILL skriva min första blogg. Vad är det som gör att man en dag ändrar åsikt och helt plötsligt skriver en blogg? Det är ju inte som att jag kommer rösta blått om 2 år, eller helt plötsligt slutat besöka PirateBay i tron om att jag numera bidrar till en bättre värld. Jag är nog varken mer eller mindre av en idealist idag än jag var igår när jag ännu inte hade skrivit mitt första blogginlägg.
Denna dag har spenderats med en hel del reklammeckande, någonting som präglat de senaste arbetsdagarna och kommer uppta ganska mycket av mina närmaste dagar. Reklam är bra för radion och därmed bra för mig och alla kära radiopersoner som varje dag lägger ner sin tid för att göra denna radio just så bra som den faktiskt är, jag blir nästan lite rörd av att se så många människor här varje dag. Jag var tidigare en av dem men kunde inte se det på samma sätt som jag nu gör, ideella åtaganden är som en bukett blommor - fantastiskt vackert, men allergiframkallande för vissa (typ dem jag inte röstar på om 2 år).
Dax för mig att gå hem nu, mitt första bloggande blev ganska kort och försiktigt men med en aningen blodad tand och ett löfte om fortsättning. Det här med bloggande kanske inte är så dumt ändå, bara jag kommer in i svängen och börjar tänka lite mer som 80-talisterna, ni vet, egogenerationen. Det var Fanny som påminde mig om det idag, och jag är ju faktiskt kronologisk granne med 1980...
Imorgon kommer retorikerna kl 08 (!) och ska introduceras i radions underbara värld, kanske finns det en sån där vacker idealistisk blomma bland dem...
Over and out!
Tony the blogger
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar