Ensamt, halvvägs till toppen

Att jobba nere på radion i augusti är lite som att jobba vid en vägstationer längs en slingrig bergsväg halvvägs upp för en öde bergstopp som kanske kallas för ”Dödstoppen” i något avlägset land där det finns ensamma vägstationer för turister som vill ta den slingriga bergsvägen till ”Dödstoppen”. Efter det att turisterna (ett ungt par som ännu inte har insett hur mycket resandet tär på deras relation) har passerat mig viskar dom upphetsat till varandra ”Vad gör han där?”, ”Vad finns det att göra när ingen annan är där?”. Jag hör dom inte, utan fortsätter göra det som man gör när man jobbar på en öde vägstation.

Turisterna på väg till min ”Dödstopp” har under de senaste veckorna primärt bestått av Studentradions socialansvarige Philip (som med tiden har kommit att mer vara en vikarierande alltiallo än en turist), ekonomiansvarig Stina och så några slumpmässiga besök av Tony och Sigge. Det är, med andra ord, fortfarande ganska ensamt men det finns gott om saker att göra. Jag jobbar hela dagarna och stryker/skriver konstant grejer från To do-listan, men när jag kommer hem har jag ingen aning om vad jag har gjort eller vad det var som tog sån tid. ”Skickat några mail och ringt några samtal”, säger jag till Jenny när hon frågar vad jag har gjort idag. Och det är precis det jag ska göra idag.