Som jojon som Philip Hansson lånade i våras. Upp och ner. Upp och ner. Inga trådar i världen håller för så mycket upp och ner.

Att för en vecka eller två lägga bloggandet åt sidan är vanskligt. Behovet av att beskriva din vardag (för alla vill ju veta) ökar i takt med att du inte bloggar (alla vill ju veta ALLT), en ond snöbollseffekt som slutar i att det bara känns tungt att blogga. Den onda snöbollen (som sannolikt är svart eller gul, eller både ock, som AIK) växer till ormiliga proportioner, det blir en oöverstiglig uppgift att ens börja förklara att det sen jag senast skrev har hänt mycket, för mycket för att jag ska hinna skriva om det. Jag borde ju skriva om semestern, hur bra Sigge och Johan basade i min frånvaro, om hur mycket det var att göra förra veckan, vilket bra magkänsla jag hade efter DI-intervjun, jag borde skriva om planerandet inför Triplettfesten.

Så här blir det, om bloggandet åtminstone delvis är för någon annan. En massa måsten. Men det är måstena som gör det kul att skriva. Det finns ju faktiskt dom som läser det här och nån sa att det var kul i mellanåt. Ha. Ha.

Semester var skön. 22-24 grader. Ljus sydeuropeisk öl. Nachohattar (små).

Sigge och Johan är bra. De sitter tryggt en den bruna stolen och ser viktiga ut.

Triplettfesten gick bra. Åsa är en klippa. Malin med, i dubbel bemärkelse. Alla var fulla. Men har nu nyktrat till och ångrar sig.

Skämt åsido, måste kommentera festen. Det gick ju faktiskt skitbra! Roliga spex, bra musik, schysst mat och jag stod i dörren och härjade med Ingrid (medan Mehmet satt i skräddar ställning på garderobsbaren och härjade). Hur kul som helst. Förhoppningsvis har vi i och med den här festen initierat en tradition som för våra organisationer närmare varandra och berikar allas föreningsliv.

Avslutade förra veckan med en känsla av att jag halkade efter. Vet inte hur verklighets förankrad den känslan var, men jag upplevde att todo-listan gapade tom och mitt arbetstempo var slött. Jag började fundera på min ovilja att tag i saker beror på våren = slutet på terminen kan anas, en ovilja att dra igång nya projekt griper tag i oss och vi har orimligt mycket överseende med att folk inte gör de dom ska. Det var en deprimerande känsla och jag beslutade, efter en söndags eftermiddag av trumpet funderande (till Jennys stora glädje), att jag på måndag skulle börja om. Inte låta sysslorna söka upp mig, utan tvärt om. Hann dock inte mer än börja klura på arbetsuppgifter innan de sköljde över mig.


Skönt.

Strök mycket från todon idag och kände mig både nöjd och präktig. Tillbaka i rätt sinnesstämning, åter fokus på målen och vägen och allt annat som man ska ha koll på. Ett bra, om än trött slut på dagen. Resten av veckan kommer bli toppen.

När jag kom hem hade jag fått brev, det stod att jag inte skulle plugga på DI i höst. Det sabbade min dag, kan man säga.

Tur att det finns andra jojosar, synd att inga andra är lika bra.