torsdag 4 mars 2010

De många hattarnas man

Jag på UNRs årsmöte i tisdags. UNR (Uppsala NärRadioförening) är en sällsynt ohipp förening, men väldigt viktig för vår verksamhet. Man kan säga att UNRs funktion är att fördela sändningstimmar mellan de sändande föreningarna på 98,9. En viktig uppgift. Hur som. På årsmötet i tisdags skulle nya poster till styrelsen väljas, våra avgående representanter Emil och Fanny, hade "mättnat" på UNR och ville inte kandidera om. Våra nya, intent ont anande representanter, blev Malin Liedberg och Helen Legeby. Två kapabla och handlingskraftiga individer som under fler år indoktrinerats att ställa Studentradion 98,9:s intressen framför sina egna. Perfekta för att tackla det sociala experimentet tillika UNR:s styrelse.

Årsmötet var en riktig soppa av illaförberedda årsmötets handlingar, usel mötesteknik (vilket är skrämmande i och med att mötesordförande, Roland, hävdar att han sitter som som ordförande i 6 [!] andra styrelser, hur man röstar och fördelar ordet borde inte vara främmande...) och omotiverade diskussioner om vikten av att alltid sätta demokrati i första rum. Att sittande ordförande Roland valdes om och dessutom ville bli omvald är en gåta för mig. Denna sällsynt distanslösa man i för stor kavaj talar mycket och får lite gjort. Något som han har gjort (eller snarare inte har gjortt) i över 15 år.

I egenskap av ordförande för Radio Full Gospel och för Hope FM OCH UNR sitter Roland på opassande många stolar. Han gestaltar sin splittrade hållning i olika frågor i UNR genom ta på och sig olika hattar.

"Nu har jag (gör en handrörelse som symboliserar en hatt som sätt på huvudet) min Hope FM-hatt på sig. Jag tar nu av mig min Hope FM-hatten och sätter på mig min (tar av sig hatten och sätter på sig en ny) Radio Full Gospel-hatt. Jag sätter på mig min UNR-ordförande hatt ovanpå min Hope FM-hatt men under min Radio Full Gospel-hatt (frenetisk på och avsättande av lufthattar)."

1 kommentar:

Daniel, Jonna och Sara sa...

Det här inlägget hade kunnat vara stor komik, tänk Charlie Chaplin eller Buster Keaton, men jag sätter skrattet i halsen när jag inser att det fortfarande ser likadant ut som för fem år sedan. Det är sorgligt att Studentradion får vika sig för uselt ledarskap från någon som inte har självinsikt nog att vara tyst. Jag hoppas att Malin och Helen blir den dynamiska duon som kan krossa detta hot mot allt som är gott och viktigt i föreningsvärlden.