Triplettfest

Pysslar med ett facebookevent för Triplettfesten som Åsa och UF-Malin fixar. Dom har knåpat ihop en kanonbra text som jag kvickt ska copypastea in, allt förefaller så enkelt, men så glömde dom att bifoga en bild. Mehmet spöar mig om jag hoppar över bilden. Skärrad och naiv googlar jag "triplettfest". Resultatet är inte tillfredsställande.

Triplettfesten kommer att bli ett galet party-harty där Studentradion 98,9 förenar sig tillsammans med sina syskonföreningar UF och USTV. Fest över gränserna. Förhoppningen är att vi genom Triplettfesten ska få till en nya tradition (läs skäl att festa), för är det något som Uppsala saknar så är det traditioner (läs skäl att supa).

Tradition är ett mångbottnat ord, för vissa står det för trygghet, för andra representerar det bakåtsträvan, en tredje tycker att det är synonymt med tematisk mat vilket i sverige är det samma som sill. En rätt som uppenbarligen funkar året runt och är alltid lika uppskattat. "Åh, senapssill, jag älskar jul-/påsk-/midsommar-/allahelgona-/födelsedags-/pingst-/dop-/trettondagsmat". Vad tradtion betyder för Stan Triplett, som dyker upp om man googlar triplett, är uppenbart.

Stan Triplett - american ninja

Stan kan prioritera (t.ex. ninjasvärdet före ninjapåken) och kommer på Triplettfesten den 26:e mars. Gör du?

De många hattarnas man

Jag på UNRs årsmöte i tisdags. UNR (Uppsala NärRadioförening) är en sällsynt ohipp förening, men väldigt viktig för vår verksamhet. Man kan säga att UNRs funktion är att fördela sändningstimmar mellan de sändande föreningarna på 98,9. En viktig uppgift. Hur som. På årsmötet i tisdags skulle nya poster till styrelsen väljas, våra avgående representanter Emil och Fanny, hade "mättnat" på UNR och ville inte kandidera om. Våra nya, intent ont anande representanter, blev Malin Liedberg och Helen Legeby. Två kapabla och handlingskraftiga individer som under fler år indoktrinerats att ställa Studentradion 98,9:s intressen framför sina egna. Perfekta för att tackla det sociala experimentet tillika UNR:s styrelse.

Årsmötet var en riktig soppa av illaförberedda årsmötets handlingar, usel mötesteknik (vilket är skrämmande i och med att mötesordförande, Roland, hävdar att han sitter som som ordförande i 6 [!] andra styrelser, hur man röstar och fördelar ordet borde inte vara främmande...) och omotiverade diskussioner om vikten av att alltid sätta demokrati i första rum. Att sittande ordförande Roland valdes om och dessutom ville bli omvald är en gåta för mig. Denna sällsynt distanslösa man i för stor kavaj talar mycket och får lite gjort. Något som han har gjort (eller snarare inte har gjortt) i över 15 år.

I egenskap av ordförande för Radio Full Gospel och för Hope FM OCH UNR sitter Roland på opassande många stolar. Han gestaltar sin splittrade hållning i olika frågor i UNR genom ta på och sig olika hattar.

"Nu har jag (gör en handrörelse som symboliserar en hatt som sätt på huvudet) min Hope FM-hatt på sig. Jag tar nu av mig min Hope FM-hatten och sätter på mig min (tar av sig hatten och sätter på sig en ny) Radio Full Gospel-hatt. Jag sätter på mig min UNR-ordförande hatt ovanpå min Hope FM-hatt men under min Radio Full Gospel-hatt (frenetisk på och avsättande av lufthattar)."

Samtal med den sjuke

Sigge har nu varit sjuk fem dagar. I sann journalistanda undersökte jag hans frånvaro närmare. La hans leverne under luppen och fann roten till hans sega återhämtande...

Battle of the Nation 2010 sände sitt första program i onsdags. Det var en minst sagt stormig jungfrufärd med sent anländande tävlande (knappa kvarten innan sändningsstart dök Stockens representant upp) och strul på både Stockholms och Gotlands pubar. Battle of the Nations är ett komplicerat programkoncept som involverar många individer, det finns med andra ord massor som kan gå fel. Nästan allt faktiskt. Har börjat fundera på om programkonceptet till och med är FÖR svårt. I onsdags sket det sig rätt rejält, inte så att det blev pannkaka av allt, men vid något tillfälle var det inte långt bort. Som tur är så var alla inblandade rutinerade, naturbegåvningar eller bara tursamma. Hatten av för Sigge som på kort varsel hoppade in och programledde istället för Kalle. Det samma ska sägas om Pär som sände sin första timme radio onsdags och gjorde det med bravur!

Veckan som gått har verkligen varit häktisk. Blå-tävlingen var inne på sin sista vecka (med andra ord intensifierades jakten på stödmedlemmar), det var nya praktikanten Ellinors första vecka, och på detta marknadsföringskampanj och utbildning i helgen. Jag inte direkt involverad i allt det här, vilket är en evig tur. Faktum är att jag inte ens är med och utbildar/delar ut flyers, istället passar jag den fem månader gamla belgiska vallhunden Kleo, tillsammans tar vi långa promenader, kastar pinnar och leker med en tyg igelkott som piper tillfredsställande när den blir biten. Kleo är den mest entusiastiska tuggaren av oss två, jag är mer av en kastare. Hur som helst. Jag har varit med och planerat utbildning och marknadsföringen samt sympatistressar med Paulas och Mehmets. Det blir tärande i längden.

Det är fruktansvärt skönt att vara ledig. Jag är visserligen ganska dålig på att hantera mycket fritid. Efter att ha gameat i nån timme är jag nöjd och redo att göra något annat. Vet bara inte vad. Känner olust inför att kolla på tv eller film mitt på dagen (lira däremot, det går bra…), det är trist väder ute och mitt ansvar för Kleo (och tyg igelkotten, för enkelhetens skull kommer jag framöver referera till den som Hans-Harald) tvingar mig att hålla mig hemma. Klurar på om det kanske är dags att städa lite. Eller kanske jobba lite?

Jag har ett kul liv.

tänkte foto hunden, men kameran är på jobbet. fotade inget på Rookiefesten igår heller. jag är dålig.

den som väntar på något gott....

När gnagarna dansar

Den här veckan började rätt uselt. Jag hade sett Once upon a time in the west och skulle till att somna. Söndag natt.(Nu börjar det trista) Ont i magen. Lite svårt att sova. Sen brakar hela helvetet lös.

Jag hatar att kräkas, det jag avskyr mest är känslan av först inte kunna andas och sedan dra ett desperat andetag som suger upp delar middagen i näsan. Stuvade makaroner har inget i näsan att göra. Jag antar att det finns de som gillar att kräkas, det borde väl finnas en uppsjö av betalporrsidor där folk kräks, säkert på varandra. Ohygieniskt. Vilket som. Jag kräks och kräks, hulk hulk, böl böl. Mellan spyorna tänker jag på bloggen. ”Det här blir ett schysst inlägg”, hinner jag tänka innan jag spyr upp keso på Linggrova. Jag vill minnas att det ser ut som granatäpple på smörgås (hade ätit ett par blodapelsiner samma kväll). Efter denna initiala kräkattack följer en natt av Xena-repriser och jäktade toalettbesök.

Jag trodde först att det var matförgiftning, men Sherlock (min mamma) avslöjade på måndagen att nån slags vinterkräksjukevariant går och att både hennes sambo och min mormor var sjuka. Det här är lite av ett bakslag. Jag blir egentligen inte sjuk, jag är som Bruce Willis i den där skitrullen Unbreakable. Men om jag nu blir sjuk, livet är ju trots allt inte som en M. Night Shyamalan-film (tack och lov för det, för hade så varit fallet hade vi dagligen plågas av den där vederstyggliga Haley Joel Osment, träd med hämndbegär och osannolika vändningar), så är det i regel hyfsat milt. Och visst, jämfört med många andra så kom jag nog billigt undan. Jag var bara hemma i måndags och halva tisdagen. Att komma tillbaka på onsdagen till en dag full av möten, obesvarade mail och tusen grejer samtidigt var en välsignelse. Det finns inga gränser för hur tråkigt det är att vara hemma en hel dag själv.

Som tur var så klarade sig radion utan mig, nästan i alla fall, en kontorsstol dog i min frånvaro, men enligt mina body doubles, Sigge och Pistol-Johan, så fanns det inget som kunde ha gjorts för förhindra dess bortgång. Hatten av för våra dubbel vicear, de axlade kvickt stationschefs ansvaret och såg till att allt funkade som det borde(de gjorde det nästan FÖR bra, nästan så att man misstänker en coup d'etat…).

Sushifest i Budapest

Vi beställde så mycket sushi att vi fick en påse wasabiärtor. Det är vad jag kallar kundfokus!!! Nam nam, för övrigt.

Helen fick en guldstjärna för sin enastående insats som jour. Hon gjorde till och med de uppgifter som jouren är förväntade att göra. You go girl!

Pistol-Johan kommer Göteborg och är därför van vid att inte äta tillagad mat.

Josephine och Malin, dom har inte fotats så mycket, trots att de varit här ungefär lika mycket som mig. Jag blir å andra sidan inte heller fotat särskilt ofta...

Under senhösten och vintern har jag haft två praktikanter här på radion, Josephine Karbin (yes, det är ett superhjälte/skurknamn av rang, tyvärr sakna Josephine extraordinära krafter) och Malin Palm (inga fyndigheter om hennes efternamn...). Dom går i trean på John Bauer-gymnasiet och pluggar nån mediagrej, oavsett vad de pluggar så får de göra praktik i TIO VECKOR! Galet länge. Och lyxigt. Att praktisera på Studentradion 98,9 det vill säga. Jag vet inte vad deras vänner får göra (skriva Laban för UNTN kanske?) men jag kan inte tänka mig att det ens tåls att jämföras med en glassig praktik på Studentradion 98,9. Som god stationschef, handledare och medmänniska ville jag försäkra mig om att Josse (försökte med Jossan, men det var fel fick jag höra) och Malin fick den bästa tänkbara praktikant upplevelsen. De skulle lära sig allt jag kunde, en crash course i livets hårda skola. Fyra år av radiotrams komprimerat på tio veckor. För att lyckas var jag tvungen att tänka "utanför" lådan.

Lösningen blev två reportageserier kallade "Från söder till norr" respektive "Korridoren".

I "Från söder till norr" åkte dom med Upptåget från ändhållplats till ändhållplats, alltså från metropolen Upplands Väsby till Gävle. De skulle kliva av på varje hållplats (med undantaget för Uppsala, inte riktigt en utflykt) och där göra ett reportage om livet på orten. Platser som Mehedeby, Tobo och Älvkarleby utforskades under resan. Med en imponerande skicklighet fick de något så sällsynt osexigt som norduppländska byar att framstå som spännande oaser i obygden. Programserien sändes i sex timmeslånga avsnitt under december och januari. Det kommer gå i repris under våren.

Deras andra projekt, "Korridoren", blev en riktig utmaning. Reportageserien handlar om fem studenter som bor i hus 7 på Sernandersväg, i korridorer naturligtvis. För att hitta sina intervjuobjekt knackade Josse och Malin dörr tills de hittade fem (främlingar) studenter som de kunde följa. Jävligt modigt av dom måste jag säga. Under förra veckan följde Josse och Malin med sina intervjuobjekt från morgon till kväll och lät inspelningsutrustningen gå varm. På bara fyra dagar redigerade de programmets fem delar (en för varje dag i korridoren). Jag har bara hört delar av "Korridoren", men det jag har hört låter lovande! Programmets sänds tisdag och onsdag 13.03-14.00 under de kommande veckorna. Missa inte det!

För tacka av Josse och Malin, som hade sin sista praktikdag idag, åt vi sushi. Efter lite försiktigt runtfrågande visade det sig att nästan alla på radion ville äta rå fisk på riskuddar. Folk anstormingen berodde i mångt och mycket på att Flykt-(Arvikaprogrammet)redaktionen var på plats och deras magar kurrade.

Krossade traditioner

Jag är en enastående matfotograf. Ola äter här något som rödbrun fantasirätt.

Nam namn. Ola äter med hela kroppen.

Dagens sorgligaste bild, kanske årets tragedi. Den estniska tv-koppen som gått i arv från stationschef till stationschef dog i eftermiddags. Dramatiskt krossades den mot den skitiga plastmattan. Jag traumatiserad.

Det har varit två händelserika veckor. Förra veckan gick nästan uteslutande åt till att planera styrelse och ledningsgruppens kickoff som var förra fredagen. Vi satsade på en beprövad kickoff-variant där vi först har ett supermöte (från kl. 12.00-19.00) på radion som vi sedan följer upp med en ”riktig” kickoff på Norreda torp (det är inte en riktig kickoff om man inte åker någonstans där man inte kan ta sig hem, syftet är ju trots allt att folk som egentligen inte vill vara med varandra måste lära sig att vara det) .

Uppslutning på kickoffen var bra och diskussioner kring framförallt verksamhetsplanen marknadsföring gav goda resultat. Vi beslutade, bland annat ska väl tilläggas, att studentradion.com ska totalrenoveras. En ny, fräsch sida ska vara klar till terminsstart hösten 10. Nya www.studentradion.com ska rikta sig till lyssnaren och förmedla radiostation mer än förening. Den nya webbsidan är ett stort steg mot att Studentradion 98,9 etablerar sig som en naturlig del av Uppsalas studentliv.

Hela denna veckas slit inleddes med ett oväntat telefonsamtal i söndags kväll. Det var från litteraturvetenskapliga institutionen eller närmare bestämt läraren i kursen Att tala 2; Stefan Mälhqvist. Glatt upplyste Stefan mig om att han hade glömt att påminna om att retorik B studenter skulle komma till radion för att få en crash course i radio. Dagen därpå. En aning ostrukturerat, eller?

Det var inget snack om att jag skulle göra något annat än att infinna mig dagen därpå kl. 08.00 på radion för att prata lyssnarfokus och körschema. Men det kändes rätt tungt. Särskilt i och med att jag skulle göra det fyra timmar i sträck, både måndag och onsdag. Kände mig som en radiolärare vid ett mänskligt löpande band. Döm av min förvåning när det faktiskt blev rätt kul, hade glömt att retoriker generellt är roligt folk. Dessutom verkade de flesta vara både nöjda och peppade av kursen.

Höll på att glömma! Det var ju medlemsmöte och sändarkonferens igår. Båda mötena blev otroligt lyckade: fantastisk uppslutning av medlemmar, riktigt ostiga (inte på det där warhammer-nördiga sättet) mackor och dessutom tillfredsställande utgång av mötena. Vi klubbade igenom stadgeändringsförslaget, valde Kim Holm till reklamchef och presenterade vårens verksamhet. Mer om det senare… sjukt trött…

Kickoff at home

Take it Tages

En gren från ett lärkträd. Lite töntigt att fota och lägga upp men den är ju rätt snygg...

Nam. Nam.

Igår inledde Studentradion 98,9 vårens pubturné, först ut var på ÖG. Planen är att vi en gång i månaden ramlar ner till en av våra sändande nationers pubar för att just puba. Hänga, dricka öl och kasta små vässade projektiler mot en korktavla. Ett vinnande koncept som drog både kreti och pleti (alltså både Ingrid och Åsa.. höhö…) i höstas.

ÖG är en nation som ligger mig nära hjärtat. Det är min nation, alltså den jag är med i, jag äger den inte, även om jag äger generellt. Vilket som, jag gillar ÖG, bra klubbar, snyggt hus, min nation och skitbra radio på det. Men igår var det ett jävla härj! Inte alls bra. Tydligen hade alla intisar från Floggan kommit överense om att de skulle gå på pubrunda samma dag, tillsammans. Enligt säkra källor var det närmare 200 flogstainvåanare som igår kväll drog från pub till pub, denna spritindränkta odyssé skulle naturligtvis börja ÖG. Med andra ord var det tjockt med folk, kvavt, kvalmigt och högljudt. Men som det är med pubrundor så drog även denna vidare, och ett behagligt lugn la sig över Tages.

Mådde inte som en prins imorse (var/är dock inte dålig i magen wiiii) och hetsåt sex rostade mackor med jordnötssmör på i rask takt innan jag pallade mig iväg till jobbet.

Bullfest

Katarina kom förbi med en kassebullar. Hon hade bakat eller stulit dom.

Sigge var generös mot sig själv.

Hade terminens andra VOV-möte imorse med Pistolen och Sigge. Vi diskuterade kickoffen som vi har nere på radion fredag den 5 januari. "På radion? Bah, när jag var XXX-chef/ansvarig så åkte vi till Mariehamn för en 23-timmarns 'konferens', det är en riktig kickoff", tänker radioräven som läser detta. Och visst, det vore beiget om årets styrelse och ledningsgrupp skulle peppa igång på ett sju timmars styrelsemöte som kulminerar i en sprit och pizza fest. Ingen inspirationsresa till vårt grannland i öst, ingen groggbänk eller hyttdans och inga engagerande möten.

Men sanningen är att vi kommer ha kickoff på radion den femte januari, fast det är den första av två kickoffer. I början av mars drar vi till Norredatorp för att ha ännu fler möten, bonda ännu mer och tillsist skråla Stad i ljus rakt ut i den uppländska vinternatten.

Varför två kickoffer? Har man mycket att säga så har man, då kan vi lika gärna sparka iväg vid två tillfällen.

Fokuset på första kickoffen ligger vid vt 10:s verksamhetsplan, alltså vår målsättningar för våren. Jag tror och hoppas jättemycket på den här styrelse och ledingsgruppen, och ännu mer tror jag på tablån. Jag svårt att tro att vi någonsin har haft så goda förutsättningar som nu, vi har duktiga sändare, ambitiösa styrelse och ledningsgruppsmedlemmar och en ekonomi som tillåter investeringar (om än små) i marknadsföring. Vt 10 blir skiten.

Inte sysslolös

Långt ifrån till och med, men definitivt distraherad. Haft två rätt slitiga dagar, inte för att det har varit mycket att göra, tvärt om det har varit anmärkningsvärt lugnt. Jag tror att det väntan som tär, för just nu är allt är startgroparna och det är inte mycket jag kan göra åt det. Annat än att vänta. Tablån håller fortfarande på att formas, överlämningar mellan avgående och tillträdande styrelsemedlemmar är ännu inte klara och verksamhetsplanen för våren lämnar mycket att önska. Jag sover lite dåligt också. Vaknade i natt och gnolade på Marina and the Diamons låt Hollywood. Den ligger på A-rotation, galet bra låt.

Det här har jag gjort idag dock. Det var precis vad radion behövde. Jag tror att vi alla kan enas om att detta var en sund investering av min och radions. Tänker mig att jag gör en fetare grej på en vägg i loungen utanför Studio 3.

Supercykeln

Det kan inte ha undgått någon att Studentradion 98,9 under hösten har bedrivit en intensiv reklamkampanj för den cykeltävling som vi arrangerat tillsammans med Leffes Cykel. Omkring 700 personer deltog i tävlingen där en person vann en Helkama Ainotar, vilket är ett ovanligt coolt namn på en cykel. En, för att citera Lars Niska, "klassisk tombola" senare och vinnare var korad. Lisa Ekengren blev den lyckliga cykelvinnaren som på bilderna kan ses stoltsera med den muskeldriva motsvarighet till Kit, just det den talande bilen från Knight Rider. Lisa ska enligt säkra källor vara mycket nöjd med cykeln som är "både snabb och slank" och Leffe själv var anmärkningsvärt belåten över att få ge bort en hoj värde 5000 kr.

Stort tack till Patrick Prax, förre marknadschefen på Studentradion 98,9, som inledde samarbetet med Leffes och försåg Lisa med en supercykel. Under våren blir det fler tävlingar, sannolikt ligger det inte en cykel i potten, men kanske en tv eller varför inte ett green card?

Ska pyssla lite nu och sen spetsa öronen. Hoffmaestro & Chraa kommer hit i eftermiddags för att intervjuas i ett extra långt Radio Reaktionär som dessutom får stöd av Erik från Studio 3. Intervjun börjar kl. 16.03 och under den kommer en vinnare i vår Hoffmaestro-tävling där vinnaren tillsammans med en polare får se bandet på Katalin imorn. Missa inte det.

Fiesta foto

Från vänster, Mattias, David, Malin och Anders. (Foto Emilia Melgar)

Emilia Melgar (Push up & Urban) och Stud Club Kalle Ljunggren (Foto Emilia Melgar)

Hello (Foto Kalle Laxgård)

Grandfather Mono Rock, Anders Axelsson, höll fanan högt i lördags. Så som seden bjuder om man är med i Mono Rock. (Foto Kalle Kattgård)

Alla står och klappar Studio 3-Erik, varför? Kanske för att han är så glad? (Foto Emilia Melgar)

Koftans Helen Legeby och Öster om Eterns Pelle Forsmark bjuder på kvällens i särklass bästa prisutdelningstal. (Foto Emilia Melgar)

Emilia Melgar (Push up och Urban) och Anders Månström (Diskologi) (Foto Emilia Melgar)

Anders Månström, Diskologi, och Mr. Funk U himself, Adam Turic (Foto Emilia Melgar)

Nya ekonomichefen Agnes Lidehäll tillsammans med Super-Lars (Foto Emilia Melgar)

Bjuder på fyndigheter i skrift och en kommentar om festen senare i veckan. Andra fotografer från festen får gärna skicka dom till moi, jag samlar på sånt som andra har gjort.

Kul var festen dessutom, hann aldrig tacka de som jobbat med den: Fanny, Lars, Sigge, Katarina, Ola och våra super DJ:s från Stud Club, Kalle Ljungren med bror (Pär Ljunggren lika 1337 som sitt skivsnurrande syskon) , Calle Lewander och Johan Peterson, tror inte att Malcom lirade men han är bra ändå! :D

Leader of the pack

Pistol-Johan lär (från vänster) Sanna, Hanna och Kristin vad han vet om handeldvapen.

Johans pedagogik är direkt, övertydlig och resulterar i fettfläckar på skärmen.

Inleder dagens inlägg med att följa upp gårdagens cliffhanger, den om mitt ömmande öga (läsarstormen var totalt). I går kväll kunde man faktiskt ana en viss svullnad och en blåaktig nyans på ögonlocket. Som den tuffingen jag är la mig och tänkte att en god natts sömn kommer lösa problemet. Det gjorde inte natten. Natten har inga helande krafter, trots att den skiljer sig markant från dagen. Däremot ledde de mörka timmarna till att boven i dramat avslöjaes, en otäck liten vagel som jag kvickt kirurgerade bort. Mår i skrivandet stund mycket bättre och kan nu åter gnugga mig teatraliskt i ögonen när medarbetare (löstfolk) kommer och begär ansträngande saker av mig.

Idag höll jag och Pistolen det sista utbildningstillfället på den externkurs som vi arrangerat för gymnasielever under de gångna två veckorna. Vår kursdeltagare har varit fem tjejer från Rosendalsgymnasiet som lärt sig om hur man pratar i radio, planerar program, saxar ljud och en massa roliga grejer. Dom har varit kanonduktiga och producerade imorse två riktigt bra program som kommer sändas på Café Måndag den 18 respektive 25 januari. Kanske har vi i dom Studentradion 98,9:s framtid? Vilket som så var kursen lyckad, kursdeltagarna nöjda och kursledarna lika så. Planen är att i framtiden fortsätta arrangera den här typen av kurser under lov.

Dagen har till sin intensitet påmint mycket om en vanlig arbetsdag, så som de ser ut under sändningsveckor. Mycket folk i rörelse. En del härj. Kreativitet och en slags kollektiv underförståndhet att man inte behöver diska sin kaffekopp. Jag är en del av kollektivet. Skönt att folk här igen, framförallt, skönt att få hjälp med att ringa folk om Studentradiopriset! Mina runtringare skall naturligtvis belönas, Malin får en och Johan en.

I mitt nya betygsystem för film och annat som jag behöver värdera på en skala från ett till fem (t.ex. kaffe och vänskap) kommer jag använda valören rackabajsare. Istället för getingar eller pinnar eller nåt.

Ont i ögat

Det känns lite som att jag har fått ett blåmärke på vänster ögonlock, det ömmar när jag blinkar. Det är lite mystiskt, vet inte varför jag har ont, har inte blivit boxad (trots att jag jobbat nära Pistol-Johan i två dagar) och är inte blå runt ögat. Tänker mig att ett blodkärl kanske har sprängts av plötslig och massiv stress. Var kring lunch orolig för att jag inte skulle kunna sova ikväll på grund av ömmandet. Det var bortkastad oro, är helt utpumpad efter en lång dag.

Först utbildning, sen hetsande med studiecirklar och Studentradiopriset. Fy fan... Men det känns bättre nu, några pålitliga medarbetare hjälper mig att få rätsida på situationen imorn. Konstigt hur det först finns inget att göra, sen mer inger, inget, inget och sen BAAAM, allt på en gång.

Tänkte komma undan med ett par bilder och ingen text, men kände för att skriva, även om jag skriver sjukttråkigt just nu.

Ett tecken på hur trött jag är just nu är sannolikt valet av mellanmål, keso + banan (inga konstigheter där) + blåbärssylt (!). Ser förjävligt ut. Rätt gott dock.

Sen Katarina och Sigge som har Kulgruppsmöte just nu, man förstår varför det är dom som ansvarar för det roliga på Studentradiopriset när man ser bilderna.