"Oh dear! Oh dear! I shall be too late!"

Kaninen på bilden samt titeln är naturligtvis en referens till Alice i Underlandet och dess Vita kanien som i härdigt påpekar att det är det bråttom. Kan relatera till det.

Kände mig manad att få med en annan version av den Vita kaninen. Hämtad från American McGee's Alice, ett av mina favoritspel. Klockren design. Ryktet säger att Sarah Michelle Geller ska axla manteln som Alice i filmatiseringen av spelet!!!! :O sannolikt inte sant.

Fem veckor kvar. Har precis inlett halvtidssamtal med mina medarbetare, detta för att få veta vad de känner om arbetet hittills, vad som har funkat, vad som kan bli bättre, hur de trivs i styrelsen och ledningsgruppen. Det är också en möjlighet att tillsammans med dom planera resten av terminen. Det som borde vara hälften. Terminen har rusat fram. I räserfart har det gått. Brukar vara den som tycker att ”usch vad det går fort”-påståenden är ganska larviga (och medelålders), för det handlar egentligen bara om perspektiv. Visst det har gått fort, det gör ju alltid, men om du funderar på vad som hänt, vad vi har gjort under perioden, ja då känns den längre. Fylligare. Men nu är det jag som saknar ”rätt” perspektiv. Eller saknar och saknar, just nu känns det inte som att det har med synsätt att göra, det går för fort. Punkt. Det som ska göras hinns inte med, för att tiden inte räcker till eller för att maskineriet är segt, omständigt och baserat på god vilja?

Vad var det som jag ville att vi skulle åstadkomma under mitt år? Det är lätt att glömma bort, då arbetsuppgifterna med kort utgångsdatum prioriteras. Men i långa loppet är dessa oväsentliga jämfört med vårt långsiktiga mål: en gynnsammare situation för Studentradion 98,9 redan i vår, men även om ett år och två.

Gräver fram verksamhetsplanen. Vad ska vi göra, vad har vi satt upp som mål?

Fler lyssnare.

Fler medarbetare.

En hållbar ekonomisk situation samt en fantasiljon stödmedlemmar.

Trött konstaterar jag att det inte spelar någon roll hur mycket entusiasm som jag uppbådar. Vi kommer inte att klara alla mål som är uppsatta för HT 09. Fem veckor är ingenting. I vissa fall kommer vi att vara nära det uppsatta målet, i andra knappt skymt det. Men med lite tur så har vi åtminstone fått insikt i varför det pågående arbetet inte har gett det resultat som vi eftersträvat. All framåtrörelse måste betraktas som framgång i det här sammanhanget.