måndag 5 oktober 2009

GBG vs Pablo Francisco

Jag var tillsammans med Johan ”the Tren” Ekström i GBG i helgen för att leka med Kalle Laxgård. Det var en blöt helg, både vädret och aktiviteterna krävde väta av olika de slag och fredagkvällen tillbringade vi dessutom på en båtklubb (alltså en inte klubb för båtentusiaster utan en nattklubb på en båt). Just klubbesöket nöjt jag lite extra av då jag tillskillnad från senast gick där ifrån som en segrare och inte med orden ”kom tillbaka när du går rakt”. En av livets små segrar. Jag ångrar inte att jag åkte, det var katastrofkul, men samtidigt så missade jag vad som sannolikt är höstens hetaste kändisbesök på Studentradion.

Erik Tengbjörk, som sänder Studio 3 på tisdagar, hade det tagit initiativet och lockat den amerikanska komikern Pablo Francisco till radion. Pablo (tillsammans sina två vänner med koncentrationssvårigheter) intervjuades live av Erik och Sigge, i vad som kanske är de mest absurda 40 minuterna i Studentradios historia. Den galne amerikanen svarade på frågor med imitationer eller märkliga pipljud. Det är oklart om Pablo svarade på en fråga som Don "trailerröstern" LaFontaine för att understryka hur kul och begåvad han är, eller om han helt enkelt inte kunde koncentrera sig tillräcklgit för att förstå frågan. Sannolikt underhåller Pablo sig själv med en rolig röst i väntan på nästa andetag. Långtråkighet är ett gift. Riktigt kul radio blev det i alla fall. Vill du höra intervjun igen så kan du göra det här.

Sergio "Sigge" Duchens, Pablo Francisco och Erik Tengbjörk (foto Erik Tengbjörk)

Pablo Francisco och Anders Axelsson (foto Anders Axelsson)

Philip Svanfeldt, Pablo Francisco, Anders Axelsson, Daniel Speljak och Emma Thorsman (foto Anders Axelsson)

fredag 25 september 2009

Boxing Fanny

Innan jag början blogga vill jag uppmana alla att besöka studentradion.com och tävla om träningskort på Perrys gym eller biljetter till Pablo Franciscos show på UKK nästa helg. Båda tävlingarna har kort bästföredatum.

Sitter och filar på vad jag ska säga på utbildningen imorn, ska hålla i ”Om Studentradion”-delen av Sänt var det här. Jag antar att jag just nu är någonstans mellan inventio- och dispositsiofasen (har man lånat tiotusentals kronor för att läsa retorik så måste man få slänga sig med obegripligheter, det är det minsta man kan begära tycker jag, det är inte som att utbildningen kommer leda till ett jobb!) och ganska nöjd med vad jag har producerat. Kom precis till ”talets” slutkläm (eller peroratio om man vill vara exkluderande) och började svamla om vilken kreativ kittel Studentradion är, eller åtminstone kan vara.

Sen slog det mig.

Om jag bara fick uppmuntra nya sändare till att göra en sak (förutom att betala medlemsavgiften….) så skulle det vara att låta kreativiteten och fantasin flöda. Det är en de saker som Studentradion är allra bäst på; att lämna utrymme åt individer som vill experimentera, som vill pröva okonventionella grepp eller som har galna programidéer. Jag blev själv förälskad i Studentradion när jag insåg att stationen tillviss del var en kreativ sandlåda och radiomediet var fritt, smidigt och oändligt spännande att jobba med.

Apropå galna programidéer så mer eller mindre lovade Fanny och Sigge mig (dom var inte helt nyktra, men väldigt övertygande) igår att dom skulle hänge sig åt ett träningsprogram i höst. Tanken var att båda får varsin personligtränare som tränar dom mot att; nå ett visst fysiskt mål samt spöa den andra i kampsport. Programmets klimax blir alltså en boxningsmatch eller liknande. Själva programmet handlar om hur det går med träningen, hinder och relationen till tränaren och sånt. Så jävla coolt! Visst det finns några hinder, som att vi måste övertyga två personer som vet något om träning att träna Sigge och Fanny, gratis, under en termin. Men jag tror att det är en petitess i sammanhanget. Det viktiga är ju att det kul och kommer bli bra radio!


(ja jag har gjort bilden själv. i paint. fuck you indesign)

lördag 19 september 2009

Fläskfia?

Ricky Hatton ska bli tatuerad på tv. Enligt London Ink kommentatorn kommer något spännande att hända när den gamla boxaren bli nålad. Jag är skeptisk. Vad ska han göra? Börja veva mot tatueraren för att det gör ont? Programmet läckraste tatueringen är absolut den som en slaktare beställer; en pinuppa omgiven av olika köttsorter, bacon, oxfilé, lövbiff, fläsknosetter, t-bens biff, fläskfjärilar etc. etc. Absurt motiv.

Idag hade vi kombinerad sändarkonferens och medlemsmöte på Studentradion. Det var ett riktigt bra möte där vi presenterade den nya styrelse och ledningsgruppen, snackade om studiecirklar och jourschema och naturligtvis tablån. Vi tog även upp Battle of the Nations 10 (eller 2 eller något annat…). Planen är att köra turneringen i vår, men att några andra än mig och Daniel ska vara programledare och producent. Jag presenterade programmet och förklarade varför jag tror att det är så viktigt för Studentradion. Tyvärr, vilket var ganska väntat, så nappade ingen på ansvaret där och då, men jag tror nog att det finns två-tre ambitiösa radiomedarbetare som vill bli Battle of the Nations-ansvariga. Projektledare ser ju rätt bra ut på CV:et, eller hur? Jag är övertygad om att programmet spelar en central roll i Studentradions arbete mot att bli en naturlig del av Uppsalas studentliv. Snerikes tisdag. Stocken torsdag. Där i mellan, Battle of the Nations.

Mötets höjdpunkt var ändå när vi valde en ny rekryteringschef. Katarina Emanuelsson, som sänder Anno på fredagar, klev fram och axlade Sigges fallna mantel. Det känns både bra och roligt, jag tror att Katarina kommer bli perfekt för jobbet. Hade jag varit ny på radion hade jag velat bli bemött av henne. Massor med tummar upp! Att någon kan fokusera på rekrytering är välbehövligt, vi har säkert 30 pers som vill in och sända och drygt 400 stödmedlemmar att rekrytera. Det blir ett tufft jobb men det är ett jobb som jag tror att Katarina kommer fixa!

torsdag 17 september 2009

Tårtfest i budapest

Idag bjöds det på tårta. Det var Andreas som praktiserat här i tre dagar som bjöd på bakverket. Han ska starta en radiostation för handikappade i kommunens regi. God tårta. Trevlig praktikant. Jag har lärt honom allt jag kan (någon tänker säkert "det kan inte ha tagit lång tid"), och nej, det tog inte lång tid, eller alldeles för lång tid. Jag har inte lärt honom så mycket, det överlät jag till folk som hade lite mer praktiska och spännande arbetsuppgifter. Som Johan Sahlin. Men han, Andreas, har fått kolla på när jag har mailat och gått på möten.

Tårta. Det som är så gott.

Hade Emil, gammal stationschef och nuvarande SRS-(Studentradion i Sverige)ordförande på besök. Snackade om stödmedlemmar och fick en del bra tips om hur vi ska locka fler till föreningen. Och så åt vi tårta. Tårta. Det som är så gott.


För övrigt så har programchef Sigge introducerat UF för radiokiosken. Pengarna rullar in! :O UF:arna är tydligen utsvultna på socker. Snart dags att fylla på igen.

onsdag 16 september 2009

Lugnt hav

Stiltje. Stryker över ordet ”Praktikant” på to do-listan. Nu är den nästan tom, det som finns kvar på listan kan A) inte göras nu (t.ex. sälja reklam) eller B) inte påbörjas nu för att det tar för lång tid (planera inför sändarkonferensen på lördag). Jag borde med andra ord kunna gå hem, glad i hågen över hur lite det finns kvar att göra. Hur effektiv jag varit idag. Men så tog jag långlunch idag och känner mig manad att stanna lite längre än vanligt för att kompensera för mitt slöa ätande/hängande med min systerson. Kompromissen blev att blogga.

Men det här jobbet tenderar att skapa nya arbetsuppgifter mest hela tiden. Exempelvis så ville Anna Bremer från Release ha redigeringshjälp (och visade sig kunna bra mycket mer än mig). Fanny ber mig läsa igenom en sammanfattning från våra möten på kick-offen förra helgen. Men kvällens bästa arbetsuppgift var ändå fotningen av Koftans Helen Legeby då hon istället för att säga hej som vanligt folk bestämde sig för att mulla min ”in-till-redaktionen-fönsterruta”. Imponerande. Självuppoffrande. Utsökt.



lördag 12 september 2009

Kick off

Uppgivet kliver jag in på Gränby Centrum för andra gången på lika många dagar. Konsumtionspalatset har växt ordentligt sedan jag jobbade där. Känslan av att köpcentrat var ett lyxigare Gottsunda centrum, minus badhus och anmärkningsvärt många butiker med välsorterat nöt- och frösortiment, är som bortblåst. Inspirationen för det nya Gränby Centrum är sannolikt hämtad från det om möjligt ännu vidrigare Kista centrum, svenska standard 1A butikers högborg. Jag återvänder till Gränby för att handla, föga överraskande, hade dock tagit butikerna på Torbjörns torg om det inte var för att jag var sugen på att köpa nåt nytt spel att roa mig med. Sannolikheten att jag skulle råka stöta ihop med min gamla butikschef, Johan ”tjuvpannan-från-Borlänge” nåntingnåting, var en risk jag var villig att ta. Nu hade jag tur, den gamla analfabeten jobbade inte och jag hittade ett Mass Effect i riktigt bra skick till ett överkomligt pris. Tillfredsställelse infinner sig. Hade bara ett promo ex av spelet tidigare.

Anledningen till att jag i huvudtaget åker till Gränby en lördag kväll är för att jag är trött och bakis. Har ingen ork att göra något annat ikväll (har dock redan sett Godzilla vs Destroyah, så helt sysslolös är jag inte). Anledningen till varför jag mår som jag mår stavas kick-off med Studentradions styrelse och ledningsgrupp. Vi åkte ut till Eda lägergård igår kring lunch och kom hem drygt ett dygn senare. Vi diskuterade mötesteknik, Stina uppdaterade oss om föreningens ekonomi och tillsist så diskuterade vi även Studentradions framtid. Trots att det var sent på dagen så hade ett riktigt bra möte, jag presenterade min och Sigges och Fannys målsättning för det kommande verksamhetsåret. Kändes kanon. Inte bara att få sätta ord och en hel del siffror på vad det är vi ska åstadkomma, fick även strålande respons från de personer som har i uppdrag att förverkliga alla siffror. Efter alla mötena åts det svensk husmanskost (tacos) och följt studentikos spritfest!

Håller er uppdaterade med mer info om planen gör ht 09 och vt 10 när jag har lust att skriva mer. Vill ju inte få en ”2 long L0L didn’t read” typen av kommentar.
















fredag 4 september 2009

Uppstartsfest

Kalle Ljungren, en av Studclub Kallarna, kom nyss in på kontoret och visade Studclubs nya sida. (http://www.studclub.se/) Dom är galet ambitiösa och sidan är riktigt läcker, och jag är, för att citera min mammas sambo, djup shamponerad (vilket är kul i och med att shamponerad låter lite imponerad, fast annorlunda. Man kan också säga "djupt impregnerad", men det låter inte alls lika kul, och det roliga är liksom skämtets kärna.). Hur som helst så är dom föredömliga med sin webbsida, dock är dom inte det enda programmet utnyttjar interwebb för att nå lyssnare. Lirarna i Release har sin http://www.studentradionrelease.blogspot.com/ som enligt nya musikredaktören Mattias Carlgren "kommer att bli som Blondinbella fast för nya musik". Hett va?

Ikväll är det uppstartsfest på radion, en kväll då radiofolk samlas för att tävla mot UF, dricka och äta gott samt slåss om att få välja låt på Spotify. Det kommer med andra ord att bli supernice! Tanken var från början att vi skulle möte UF i brännboll (eller bränn boll som Fanny envisas med att kalla det), men tyvärr så har regnet redan nu sabbat vår hurtiga aktivitet. Vem vill småfull springa runt en blöt gräsplan med en halv folköl i handen? Nej, vi lämnar sånt åt teknologer och andra studenter vars utbildning resulterar i jobb pch status. Istället blir det tävlingar inomhus, bl.a. en introtävling, alltså en tävling där man ska identifiera låtar på deras intron. Kultur- och nöjesredaktör Alexander Dettner sitter i detta nu och fixar med tidigare nämnda tävling, och han lovar att "det här [tävlingen alltså] blir som det där musiktv-programmet med Lasse Kronér, Didgiridoo, fast bättre." Det bådar med andra ord gott inför ikväll. Partyt börjar redan kl. 17.00, var här eller var trist!

måndag 31 augusti 2009

Första dagen i vårat nya liv



Äntligen är det dags, sändningsstart! Från och med idag kommer sändarna återvända till radion och studion. Dom kommer ha redaktionsmöten, planera kommande termin, köpa sig en Cocodise och en Cola i kiosken, kanske hänga i myshörnan hela dagen och vara stressade över att dom inte pluggar. Ska bli riktigt kul att träffa alla igen, och det blir många välbekanta ansikten. Tablån är redan nu välfylld. Programchefen, Sigge, och programrådet får verkligen en schysst start på terminen. En en full tablå till jul är en given målsättningen.


Även om folk kommer att börja leta sig tillbaka hit har jag hittils idag endast haft en besökare, det är Gin&Tonic/Flogsta 752 62-Hannes. Han är inte bara den första sändaren som återvänder, han är också den första sändaren som tar en lur på soffan i redaktionen (en oskuld som Monrock-grabbarna annars brukar vara kvicka med att ta, usch det lät oanständigt, men ni förstår vad jag menar, sovliggaroskulden, lät inte bättre det heller...). Blev nästan sugen på att själv slumra till en stund, men kom sen på allt som måste göras idag.

Var inte helt beredd på att sändningsstart skulle innebära att en massa saker som andra borde fixa måste fixas av mig. Som t.ex. reklamblocken. Nu har vi ingen reklamchef så jag kan inte riktigt bli lack på någon, men lite smårsur generellt är jag ändå. Reklamblocken blir däremot riktigt schyssta, (tre företagsreklamer i blocken låter kanon), men en del trailers känns rätt gamla. Kom igen sändare kläm från nya alster!

lördag 29 augusti 2009

Sömnlös i Svartbäcken

Har sovit dåligt under den gångna veckan. Till och med kvällar efter det att jag har tränat hårt eller krökat så har jag sovit dåligt (båda "metoderna" brukar annars resultera i lång, mörk och drömlös sömn). Men tillskillnad från när jag sov dåligt för något år sedan (i samband med retorik b för dom av er som var med på den tiden) så har jag inte svårt att somna. Istället så vaknar jag vid fem tiden, klarvaken, stressad och nynnandes meningslösheter. Efter att ha snurrat runt mellan lakanen tills jag har trasslat in mig eller väckt Jenny, inte sällan båda ock och samtidigt, så går jag upp, dricker mjölk, kissar och blänger på hallmattan. Vår tidningsutdelare är en slö jävel, DN kommer inte förrän halv sex. Oacceptabelt. Hur som helst så repetrar jag den här ritualen tills dess att jag blir trött och dum och somnar.

Att mina nyfunna sovproblem är arbetsrelaterade är uppenbart. De fanns inte förrän jag började radiojobba. Hur jag ska lösa problemen är oklar. Men jag fick ett bra tips av Hannes. Pessimistiska "to do-listor". Att hinna bli klar med något och gå hem med en känsla av tillfredsställelse. Ska pröva det nästa vecka. Hannes kan ju vara en slug typ. Sen skulle det hjälpa att lämna jobbet på jobbet också.

måndag 24 augusti 2009

Ensamt, halvvägs till toppen


Att jobba nere på radion i augusti är lite som att jobba vid en vägstationer längs en slingrig bergsväg halvvägs upp för en öde bergstopp som kanske kallas för ”Dödstoppen” i något avlägset land där det finns ensamma vägstationer för turister som vill ta den slingriga bergsvägen till ”Dödstoppen”. Efter det att turisterna (ett ungt par som ännu inte har insett hur mycket resandet tär på deras relation) har passerat mig viskar dom upphetsat till varandra ”Vad gör han där?”, ”Vad finns det att göra när ingen annan är där?”. Jag hör dom inte, utan fortsätter göra det som man gör när man jobbar på en öde vägstation.

Turisterna på väg till min ”Dödstopp” har under de senaste veckorna primärt bestått av Studentradions socialansvarige Philip (som med tiden har kommit att mer vara en vikarierande alltiallo än en turist), ekonomiansvarig Stina och så några slumpmässiga besök av Tony och Sigge. Det är, med andra ord, fortfarande ganska ensamt men det finns gott om saker att göra. Jag jobbar hela dagarna och stryker/skriver konstant grejer från To do-listan, men när jag kommer hem har jag ingen aning om vad jag har gjort eller vad det var som tog sån tid. ”Skickat några mail och ringt några samtal”, säger jag till Jenny när hon frågar vad jag har gjort idag. Och det är precis det jag ska göra idag.

måndag 6 oktober 2008

Latmasken

Jag tror jag måste sova med ett äpple bredvid sängen så att latmasken kanske kryper ur mig i jakt på grönare jaktmarker. Jag lyckades skriva tre blogginlägg innan den första pausen kom. En vecka har nu gått (en arbetsvecka alltså) sedan jag sist bloggade, det duger inte!!!

Jag sitter just nu och lyssnar på ett av Studentradions nya, duktiga och ambitiösa program, de pratar om superhjältar. Superhjältar verkar ju aldrig drabbas av lathet, kanske skulle sadla om. Jag undrar vad som krävs för att jag ska klassas som superhjälte och aldrig vara lat igen, behöver jag vara med om en sån där livsavgörande traumatisk händelse som riktigt ruskar om ens fundament och får en att se på världen ur ett nytt, mindre naivt perspektivt. Ett perspektiv som i sig gör en människa driven och oförmögen att sitta still och se på när världens moraliska ryggrad kröks mer och mer. Jag blir trött bara av att tänka på det. Jag antar att jag helt enkelt får invänta detta superhjältetrauma (intressant att rättstavningsprogrammet går med på ordet "superhjältetrauma" men inte "jaktmarker" eller "blogginlägg")

Niklas kom just och berättade om en intressant sak som genast fick mig att tänka på detta. Han bestämde sig idag för att utnyttja ett gratispass på ett gym i Uppsala, han bokar en instruktör, han åker till gymet, han värmer upp inför träningspasset och instruktören kommer in i leken. Niklas sätter sig och kör benpress, Niklas känner sig kanske stor och stark just nu, detta framgick inte av vårat samtal. Niklas går efter benpressen till nästa maskin där han sätter sig och instuktören instruerar Niklas om hur just denna maskin funkar, Niklas SVIMMAR!!! Han väljer alltså att svimma på gymet, sittandes på en maskin med en instruktör som försöker få liv i denna späda krabat som livlöst sitter och dreglar på denna träningsmaskin. Niklas fick sedan en banan och vatten för att kvickna till.

Innebär detta att Niklas nu har upplevt sitt stora superhjältetrauma och nu sakta men säkert kommer bli en superhjälte? Niklas Norén förvandlas Spaghettimannen vars nemesis är personliga tränare och hantlar och starka människor som besitter egenskapen att träna utan att svimma? Om nu detta är fallet kommer nästan ingen gå säker i framtiden, utom vi obotliga latmaskar såklart...

Dagens lärdom: Träna inte om du verkligen verkligen inte måste, och om du verkligen verkligen måste träna så se till att inte bli för stark för då kommer Spaghettimannen och kokar dig i 8 minuter?

torsdag 25 september 2008

Lugnet lägger sig över Studentradion

Idag har det inte bara varit vårväder, det har även varit lugnt lugnt lugnt här nere på radion. Av någon konstig anledning känns det förrädiskt, detta lugn. Nästan som om en ninja smyger omkring i skuggorna och bara bevakar mina minsta rörelser. En lugnets lönnmördare som ligger i försåt och väntar på att jag gör minsta snedsteg och slår till med dödlig precision, men inte då. Det har bara varit en vanlig lugn dag - ninjafri och allt.

Jag tror förresten att jag nu spårat pennan som lämnar svarta fingrar utan att hittills blivit ertappad. Det visade sig vara en röd tuschpenna, inte den första man misstänker när man jagar svarta-fläckar-på-fingrarna-pennor. Lite som en pennornas ninja har den gömt sig i det öppna, rakt framför näsan på mig. Nu ligger den och gömmer sig under en av sofforna i redaktionen efter att jag försökt få Joakim att skriva med den för att se om även han fick svarta fingrar, han tappade den innan försöket genomfördes och pennan ligger kvar, väntandes på sitt nästa offer...

För att återkomma till dagens göromål så är det väl inte så mycket mer att säga än att den har varit lugn och jag har t.o.m. tvättat - cyklat från radion till tvättstugan med mellanlandning hemma 3 ggr. Det var fan inte alls så kul som jag i min enfald hoppats att det kanske kunde vara, men välbehövligt. Imorgon åker ju styrelsen och ledningsgruppen på Kick-Off (gillar inte det ordet alls) och då vill man ju vara ren och fin. Jag ser fram emot helgen alldeles fantastiskt mycket...

Dagens lärdom: Tro inte alltid det värsta, om det inte är absolut nödvändigt förstås...

Over and out - återkommer på måndag.

Förresten, fan va jag gillar ninjor alltså, lekte alltid ninja när jag var liten. Oftast var jag en svart(klädd) ninja, men ibland var jag även den goda vita(till klädseln alltså) ninjan.

onsdag 24 september 2008

Tack för idag, slut för idag, imorgon är det...

Ja då var ännu en dag till ända. En dag, inte alls som alla andra. Det blir sällan så när man är stationschef på Studentradion.

Dagen började, som jag hintade om igår, med att ett gäng trötta retoriker kom hit och fick en kraschkurs i att prata i radio. Retorikerna kan det där med radio alltså, där finns alltid en hel del potential, hoppas nån av dem fastnar på radion sen, de har en tendens att göra det. Det var ju så jag hamnade här, och många med mig för den delen.

Efter det var det dags att spela in en reklam för Karolinska Trial Alliance. Det gick ganska smärtfritt och i slutänden tycker jag ändå att Petters blev bäst. Det tyckte även Eva-Lena på karolinska institutet - "den andra var lite otydlig". Jo jag har redan konstaterat att jag kommer vara i behov av en talpedagog om jag fortsätter med mitt ibland sluddriga tal - när jag är nykter alltså, resten har jag gett upp sedan länge. Jag tror jag helt enkelt blivit så lat att det har satt sig på talet, jag orkar inte artikulera efter ordning längre.

Sen kom ju bl.a. UNT och TV4 Uppland och våra vänner från Folkuniversitetet och käkade tårta då vi faktiskt hade öppet hus idag. Detta öppna hus som jag förfasat över under en längre tid nu men som faktiskt var riktigt trevligt och mingligt. Detta hade inte varit möjligt utan den alltid så fantastiske marknadschefen Emilie Johansson som har skällt på mig och tittat aningen snett för att jag dragit benen efter mig, tack Emilie, det löste sig ju...

Nu är jag nästan klar för dagen och sitter alltså här och bloggar igen. Det känns som någonting jag faktiskt kan vänja mig vid, detta bloggande alltså. Ska man komma med några visdomsord trots sin avsaknad av visdom? Söker människor som läser detta vägledning genom sina annars så tomma vardagsrum eller handlar det bara om att få titta in i någon annans vardag för en liten stund och känna att man inte har det så stökigt som man kanske trodde?

Detta är frågor jag ännu inte kan svara på, men en sak har jag iallafall lärt mig av dagens samlade erfarenheter:

Det löser sig...

Förresten så hade Folkuniversitetet med sig en present i form av skumpa på magnumflaska!!! Den tror jag vi öppnar på 25-årsfesten.

tisdag 23 september 2008

To blog or not to blog...

Så nu är alltså dagen här. Den där dagen som jag var så säker på aldrig skulle komma. Den där dagen som bara kan komma om (när) jag blir själsligt korrumperad, dagen då jag skriver mitt första blogginlägg...

Så har iaf tankegångarna gått fram tills idag, dagen då jag skriver på min första blogg, dagen jag faktiskt VILL skriva min första blogg. Vad är det som gör att man en dag ändrar åsikt och helt plötsligt skriver en blogg? Det är ju inte som att jag kommer rösta blått om 2 år, eller helt plötsligt slutat besöka PirateBay i tron om att jag numera bidrar till en bättre värld. Jag är nog varken mer eller mindre av en idealist idag än jag var igår när jag ännu inte hade skrivit mitt första blogginlägg.

Denna dag har spenderats med en hel del reklammeckande, någonting som präglat de senaste arbetsdagarna och kommer uppta ganska mycket av mina närmaste dagar. Reklam är bra för radion och därmed bra för mig och alla kära radiopersoner som varje dag lägger ner sin tid för att göra denna radio just så bra som den faktiskt är, jag blir nästan lite rörd av att se så många människor här varje dag. Jag var tidigare en av dem men kunde inte se det på samma sätt som jag nu gör, ideella åtaganden är som en bukett blommor - fantastiskt vackert, men allergiframkallande för vissa (typ dem jag inte röstar på om 2 år).

Dax för mig att gå hem nu, mitt första bloggande blev ganska kort och försiktigt men med en aningen blodad tand och ett löfte om fortsättning. Det här med bloggande kanske inte är så dumt ändå, bara jag kommer in i svängen och börjar tänka lite mer som 80-talisterna, ni vet, egogenerationen. Det var Fanny som påminde mig om det idag, och jag är ju faktiskt kronologisk granne med 1980...

Imorgon kommer retorikerna kl 08 (!) och ska introduceras i radions underbara värld, kanske finns det en sån där vacker idealistisk blomma bland dem...

Over and out!
Tony the blogger

onsdag 20 februari 2008

Sopa rent framför egen dörr

Devisen sopa rent framför egen dörr är närbesläktad med men gör bättre själv då, men personen som utstöter men gör det bättre själv då inser dock inte att målet för tilltalet kanske inte har några som helst ambitioner att just göra det medan personen som får höra att han eller hon borde sopa rent framför egen dörr antagligen helt uttryckt att han eller hon har de ambitionerna.

Ju hårdare man är i sin framtoning, desto hårdare blir också ropen om att sopa rent framför egen dörr, desto mer förudmjukande är det för den felande och desto mer sjunker trovärdigheten. Några som under ett par år har varit väldigt hårda i sin argumentation är organisationerna kring antipiratverksamhet; Antipiratbyrån är väl kanske den mest kända men också amerikanska MPAA, Internationella IFPI och svenska STIM brukar uttala sig. Den sistnämnde har nu tabbat till det ganska ordentligt.

IFPI, International Federation of the Phonographic Industry, är skivbolagens intresseorganisation och skriker ofta både snabbt och högt i frågor kring piratkopiering och borde då också ha sopat rent framför egen dörr. Musikindustrin.nu är IFPIs nyhetssite. Där tyckte man för någon dag sen att det var lämpligt att i sin helhet publicera en krönika skriven för Computer Sweden, inget fråga om lov, inget Creative Commons utan bara hederlig kringla-C - kringla-V (eller ctrl för den delen). Man tyckte det också vara lämpligt att skicka ut valda partier ur krönikan i sitt nyhetsbrev och Thomas Fridholm, redaktör för Musikindustrin.nu, tyckte också att det var lämpligt att på frågan "Kände du inte till att upphovsrätten även gäller skrivet material?" svara "– Nej, inte på det sättet. Men det vet jag ju nu."
Sopa rent framför egen dörr? eller kanske Hur dum får man bli?

Nu ska dock IFPI inte ges allt för mycket skäll, det är inte som att andra är bättre. Antipiratbyrån som tar stor medial plats och efterfrågar mer eller mindre stasi-aktiga metoder var för något år sen i blåsväder. Där tyckte man det var lämpligt att på sin webbplats direktlänka till ett radioprogram från Sveriges Radio P3, något som prövats olagligt i svensk domstol.
Sopa rent framför egen dörr?

SonyBMG, världens näst största skivbolag med en femtedel av världens skivförsäljning, och också hård påtryckare i antipiratfrågor tyckte för några år sen att det var lämpligt att skeppa ut skivor med så kallade rootkits på, dvs program som gömmer sig själva från operativsystemet och kan agera i sin egna lilla värld. I SonyBMGs fall så var det fråga om ett kopieringsskydd som inte gjorde någon allvarlig skada förutom att ordentligt slöa ner de datorer du stoppade in CD-skivan i. Problemet stannade dock inte där utan det uppdagades ganska snart också att programvaran som användes byggde på LAME, en mjukvara licensierad under LGPL. Licensen innebär bland annat att om du använder eller modifierar mjukvaran och sen skeppar ut den så ska du också ge ut källkoden till projektet där den används, något som självfallet inte gjordes. Alltså ett hederligt fall av kringla-C - kringla-V.
Sopa rent framför egen dörr?

Amerikanska MPAA, Motion Picture Association of America, filmbolagens organisation, har dock lyckats klart fler gånger. Man har bland annat lyckats med ungefär samma sak som SonyBMG, dvs använda programvara licensierad under en licens som säger att källkoden måste släppas fri. Man har också använt en blogmjukvara där det enda skaparen och upphovsrättsinnehavaren krävde för användning av hans mjukvara var att det skulle länkas tillbaka till hans sida. Det var till och med så fiffigt att länkar redan fanns i mjukvaran och på varje ställe i källkoden där de lades in så stod det stora kommentarer om att det inte fick tas bort i enhet med licensavtalet. Men det missades väl, för där fanns de inte. Försvaret? -Vi testade bara mjukvaran. Tanken var självfallet att ladda hem, ta bort länkarna och testa för att sen lägga tillbaka dom och använda sidan efter testerna. Allt i enhet med medan-du-testar-så-behöver-inte-licensen-följas-principen.
Sopa rent framför egen dörr?

Jag ogillar The Pirate Bays retorik, den är barnslig och kontraproduktiv. Jag ogillar också ovan nämnda organisationers retorik, den är barnslig och kontraproduktiv (och desutom många gånger världsfrånvänd), men för guds skull. Ska det vara så svårt att sopa rent framför egen dörr?

torsdag 27 december 2007

Bra reklampositionering


Kanske inte helt lyckad positionering av annonsen till höger

torsdag 20 december 2007

måndag 17 december 2007

Vanligt hyfs å sunt förnuft...

"...vi placerar lite visdom där det vanligtvis e luft" (Svenska Akademien)

Man skulle kunna tro att konsten att lära sig hantera olika människor är något som kommer med åren. En tonårsgrabb kanske inte är världens mest smidiga alla gånger men det brukar lösa sig inom ett par år. Livserfarenhet kan visa sig på många sätt, t.ex. på ordkunskapsdelen på högskoleprovet, eller genom hur man hanterar olika situationer och personer... trode jag.

Studentradion har tidigare i höst flyttat in till nya lokaler tillsammans med Student-TV och Utrikespolitiska föreningen. Något som har varit fruktsamt på massor av sätt. Dels kan vi lära oss massor av varandra och dels så får vi grymt fina lokaler. Tack Torgils för att du jobbat hårt för att vi ska kunna göra det.

Vi sitter nu på bottenvåningen i Ekonomikum i fina fräsha lokaler. Vi har ena hörnet på huset. Motsatta hörnet tillhör Universitetstryckeriet som hanterar all interntryck för universitet. Mellan våra två lokaler så finns ett kök. Vid vår inflytt så presenterade vi oss för chefen på tryckeriet och sa att vi kommer att flytta in. Han välkomnade oss och sa att det bara var att använda köket men vi gärna fick låta dem vara ifred på måndagförmiddagar då de har personalmöte där. Fair enough. Hälsade hej då och sa att om det någon gång skulle vara problem så är det bara att komma in till mig eller till student tv:s Gabriel så skulle vi kunna ta tag i det direkt... oh... the begining of the end.

En månad senare kommer chefen över och säger att det har gått massor med kaffe i kaffeautomaten. Bra att han kommer in så vi får reda på det. Jag vidarebefodrar det till Utrikespolitiska föreningens ordförande Christian i och med att det är hans medlemmar som varit där, medan våra brygger själva. Så han går in och pratar med chefen och bestämmer att de får hyra in sig på den för 500 pix i månaden.

Ett par veckor till och en grinig man står utanför mitt kontor och upprepar orden "det här håller inte, vi spärrar av köket... det här håller inte". Jag försöker komma fram till vad det är som inte håller men det verkar inte gå.

Dagen efter så står en stor krukväxt framför ingången till köket. Tillika nödutgång. Jag samtalar med intendenterna, dvs ansvarig i huset, om lösningar och vi kommer fram till att oavsett vad vi gör så kommer det inte att funka för tryckeriet och därför är väl kanske den bästa lösningen för husfridens skull att vi skapar vårt eget pentry.

Efter mötet gick i alla fall jag och UF-Christian in för att prata med chefen igen för att försöka bena ut vad problemen har varit, och svar fick vi;
"Det är dom där studentjävlarna"
Förövrigt samma studentjävlar som föder honom och hans verksamhet... Summa sumarum. Ålder ger på inget sätt kunskap att föra sig.

Nåja, inflyttningsfesten var toklyckad i alla fall. Vi hade dansgolv!

söndag 2 december 2007

Studentradion i Expressen


För ett par veckor sen så var en av Expressens "studentreportrar" nere på radion och undrade "vad som händer i höst". Det är alltid trevligt med lite publicitet så jag, programchef Tony, vice ordförande Daniel, musikredaktör Lars och Fabrik-Emilie ställde upp och svarade på lite frågor. Eller svarade och svarade. Vi mest pratade för oss själva och reporter Ellen fnittrade och skrev ner lite.

Men nu när artikeln kom upp så kom jag också på varför jag ogillar alla dessa "{namn på tidning}-bloggare", "studentreportrar" och liknande. De håller helt enkelt dålig klass. Det är snarare ett sätt för mediet att få billig (gratis?) arbetskraft än att skapa bra lokalanknytet innehåll. Jag kan tycka att en skribent ska hålla relativt god standard på sitt språk och skriva grammatiskt korrekt meningar. Sen har vi standardproblemet med felciteringar. Jag har aldrig sagt, eller skulle aldrig säga meningen:
"– Vi som jobbar här gör det för att vi tycker det är 100 procent jävligt kul att göra radio, säger stationschef Emil Öberg som också är den ende arvoderade på Studentradion."

Däremot så skulle jag säga;
"- Vi som jobbar här gör det 100 procent för att vi tycker det är jävligt kul att göra radio"

Jag diggar även meningen:
"41 procenten av Uppsalas Studenter lyssnar på Studentradion som sänder program varje måndag till fredag, kl 13 till 20. "

Procenten? "Studenter" är tydligen ett egennamn?

Nåja, alltid kul att få publicitet men jag står fast vid min åsikt om dessa studentreportrar, studentbloggare, Uppsalabloggare och vad de nu heter.