Idag är det fredag

Ett av mina första program här på Studentradion 98,9 var Café fredag. Jag lät min äldsta storasyster, hennes son och hennes man lyssna på ett av mitt och min sändarpolare Stefans program. Innan första intropratan var över hade vi sagt "idag är det fredag" fyra gånger. Fyra gånger var. Det var inte bra radio. Att vi sedan försökte oss på en hyfsat ambitiös reportageserie där vi tonsatte politiska partier, det var något som mina familjemedlemmar aldrig fick höra. Jag skämdes för mycket och de retades och skrattade för fullt för att jag vågade låta programmet rulla vidare.

Idag är det alltså fredag igen. Nu sänder jag inte ett av mina första program. Jag sänder ingenting längre. Dragningskraften till studion börjar bli riktigt stark. Imorse hade jag ynnesten att få vara tekniker åt John Bauer-elever som gjorde halvtimmes program om olika engelskspråkiga länder (ungdomen imponerar, även om de aldrig hade hört how bisarre med OMC från 1995. Ja, idag har jag känt mig gammal). "Sänder du nånting annat när du inte producerar?" frågade en av killarna. Usch vad jag gärna hade svarat ja på frågan och sen berättat om de olika programmen jag dessutom producerade. Vad fantastiskt det vore.

Å andra sidan, jag har ju ingenting att klaga på. Runt omkring mig finns massor av glada, kreativa, ambitiösa och spralliga radioter som producerar sina egna radioprogram och för allt detta är jag ansvarig utgivare. Så kanske, kanske, kan man säga att jag på lite sätt och vis producerar radio? Eh... Kul är det hur som helst.

Anno har året 1991 idag. Jag kommer kunna sjunga med i hela programmet och det ser jag framemot, även om det får mig att framstå som gammal. Men, som de säger, gammal är äldst. Och hur gammal jag än blir är Tony alltid äldre. Och jag coolare.


Fredagsmjuken!
Fanny