Som om det fortfarande var torsdag..

Nu är det vecka 41. Vecka 41. Egentligen är det inget särskilt speciellt med det. Samtidigt innebär det att det bara är 11 veckor kvar av 2010. Det känns rätt så speciellt. Eller åtminstone lite snopet på något sätt.

Idag har jag röda benvärmare på mig. Röda benvärmare utanpå mina brallor, i hopp om att de röda benvärmarna ska uppfattas som tjocksockor när jag har skor på mig. Det är bara det att jag inte har skor på mig på radion. Eller, jag har ju mina fejkfoppas (ständig källa till hån - försök att överleva i Ångermanland säger jag), det skönaste jag någonsin har gått runt i. Hur som helst, det framgår ganska tydligt att det handlar om just benvärmare och inte tjocksockor. Det känns extremt mycket 2004.

Nu är det 2010, eller åtminstone ett tag till. 11 veckor till. No more, no less.

Det känns jätteskönt att veta att vi sänder fler veckor nästa termin än den här. För har vi inte nästan nyss börjat? Nä, det vet ju jag också. Måndagschill har ju testat kanelbullar, så uppenbarligen har kanelbullens dag varit. Rex Rexington - Blakesvilles beskyddare har nästan gått färdigt i repristimmarna som just nu kallas Hörs igen (Återhörande fick inte tillräckligt gehör, eller..?). Nyhetsredaktionen fixar pinfärska nyheter varje dag. Cinemani har bytt grepp. Anno har avverkat typ 5 årtal. Minst. Och alla våra nya program på tablån rullar alldeles av sig själva. Vi har hunnit med en del.

11 veckor innebär, vid närmare eftertanke, att det är ungefär en femtedel av 2010 kvar. Det är lite drygt 20 procent kvar. Det är inte helt lite ändå. Och dessutom har vi utan tvekan det bästa framför oss. Studentradiopriset 2010.



Nu är det fredag och jag tänker ladda upp lite bilder från styrelsens och ledningsgruppens fenomenala kick off. Fotografen är Hillevi. Och ja, det kanske är så att vi som åkte bil åkte lite vilse så de andra gick ganska långt i väntan på oss. Teambuilding när den är som bäst. Eller?