torsdag 13 maj 2010
onsdag 28 april 2010
Skakad inte störd - live från Polacks
Erik "Mannen från Torshälla" Hansson gjorde ett gästspel i Skakad inte störd och tog med sig sin ovärderlig erfarenhet av att ava låtar. Ingen säger "Det här var..." som Erik Hansson.
Snömannen ville sätta stopp för sändningarna, men tji fick han.
Dagen präglades av spännande tävlingar i bl.a. geografi och geometri. Publiken var i extas.
Man kan lyssna på Åsa och Ingrids tre (!) timmar långa live sändning från Polacks på webbradiospelaren. Det är så nära flottfestivalen med all som hör den till (öl påskoltid, snömän och gemenskap) som du kommer som humanist. Tänker här och nu föreslå att vi humanister ska ha vår egen ränning på kulturnatten.
fredag 23 april 2010
Vråljakten
NAM NAMIngrid Broman vet: a) hur man gillrar en klurig gåta eller b) hur gott det är med Djungelvrål eller c) att djungeln uttalas [jung'ellen].
Den som gissar rätt får lyxpriser.
torsdag 22 april 2010
Nära slutet....
Predikade på förrförra styrelsemötet att vi inte skulle tänka att vi snart var vid slutet. Att vi inte skulle börjar avsluta vårt arbete utan fortsätta slita, för det är ju lång tid kvar och vi har massor kvar att göra. Stödmedlemmar, utvärderingar, kurser. Praktiskt taget halva verksamhetsplanen återstår att slutföra. Nu, två styrelsemöten senare, har läget förändrats. Det är dags att avrunda.
Misstänker att resten av våren kommer rusa ifrån oss. Nästa vecka är Valborg, sen är det dags för de sista tentorna, inlämning av uppsatser för att inte tala om lockande vårväder (visserligen förefaller naturen ha börjat degenerera på sistone. Den snabbspolar våren och hoppar över både sommar och höst, allt för att få återvända till vintern. Fy fan, jag kräktes lite i munnen imorse när jag såg den snötäckta gräsmattan utanför mitt köksfönster. Det var som att vara tillbaka i oktober...). Jag börjar själv känna att det så pass snart är slut att det inte är någon idé att dra igång något nytt. Det är ju inte sant, inte för mig i alla fall. Jag har ju inga tentor att lämna in eller uppsatser att våndas över. Jag får ju betalt för det här, då får man fan orka.
Men ibland känns det som att stationschefs arbetet aldrig tar slut. Outröttligen maler det på , återuppfinner sig själv vid behov eller gör hjärt och lungräddning på min todo-lista tills sprätter till av liv. Långa dagar blir allt mer tärande och jag känner hur mitt humör sviktar. Inte helt olikt en butiksanställd måste jag vara konstant glad och hjälpsam (skillnaden är väl att jag slipper sälja och att kunderna/sändarna retar mig för mitt val av inomhusskor), något som i mellan åt blir allt jobbigare. Som tur är så är de flesta här vänliga själar som känner igen trötta chefer när de ser dem...
Misstänker att resten av våren kommer rusa ifrån oss. Nästa vecka är Valborg, sen är det dags för de sista tentorna, inlämning av uppsatser för att inte tala om lockande vårväder (visserligen förefaller naturen ha börjat degenerera på sistone. Den snabbspolar våren och hoppar över både sommar och höst, allt för att få återvända till vintern. Fy fan, jag kräktes lite i munnen imorse när jag såg den snötäckta gräsmattan utanför mitt köksfönster. Det var som att vara tillbaka i oktober...). Jag börjar själv känna att det så pass snart är slut att det inte är någon idé att dra igång något nytt. Det är ju inte sant, inte för mig i alla fall. Jag har ju inga tentor att lämna in eller uppsatser att våndas över. Jag får ju betalt för det här, då får man fan orka.
Men ibland känns det som att stationschefs arbetet aldrig tar slut. Outröttligen maler det på , återuppfinner sig själv vid behov eller gör hjärt och lungräddning på min todo-lista tills sprätter till av liv. Långa dagar blir allt mer tärande och jag känner hur mitt humör sviktar. Inte helt olikt en butiksanställd måste jag vara konstant glad och hjälpsam (skillnaden är väl att jag slipper sälja och att kunderna/sändarna retar mig för mitt val av inomhusskor), något som i mellan åt blir allt jobbigare. Som tur är så är de flesta här vänliga själar som känner igen trötta chefer när de ser dem...
fredag 16 april 2010
"Go shawty. It's your birthday."
Det är en jättesnuskig låt. In da club alltså. 50 gillar att knulla och knarka, helst samtidigt, och hymlar inte med det. Men det är väl sånt som kidsen gillar, vad vet jag, har ju inomhustofflor och bostadsrätt....
Varför in da club? Var tvungen att googla in da club för att ta reda på hur 50 stavade "shawty" (vem eller vad, eller eventuellt hur du blir, "shawty" förblir oklart) som precis som mig fyller år idag/då. Att fylla 25 är en ganska stor grej, det halvvägs till 50, eller som Ingrid uttryckte det, "halvvägs till 30". Vilket är sant om man räknar från 20, vilket är högst rimligt att göra.
Min första och enda födelsedag som stationschef kunde inte ha gått bättre! Presenter och gratulationer i överflöd och på det premiär för grillning i gropen. Fan om det är var min bästa födelsedag hittils! Jag var rätt sleten efter gårdagens Råbiff och förbjöd Jenny att uppvakta mig med frukost på sängen, istället fick jag sockerkaka smaksatt med kardemumma när jag självmant tog mig ut sängen. Nam nam...
Väl på radion var det idel gratulationer och kramar. Det finns verkligen otroligt omtänksamma och goa människor här. Jag kan inte tänka mig att någon annan studentförening eller för den delen studentradiostation är så tätbegfolkad av varma själar som Studentradion 98,9. Det är rörande.
Till vänster ser du min present från Ingrid och samhälls- och nyhetsredaktionen. Pommes frites och en massa lämplig kryddförslag. Sin vana trogen tänkte Ingrid på både munnen och hjärtat. Till höger, Mehmets present till mig. Även den genomtänkt, fast på ett annorlunda.
Varför in da club? Var tvungen att googla in da club för att ta reda på hur 50 stavade "shawty" (vem eller vad, eller eventuellt hur du blir, "shawty" förblir oklart) som precis som mig fyller år idag/då. Att fylla 25 är en ganska stor grej, det halvvägs till 50, eller som Ingrid uttryckte det, "halvvägs till 30". Vilket är sant om man räknar från 20, vilket är högst rimligt att göra.
Min första och enda födelsedag som stationschef kunde inte ha gått bättre! Presenter och gratulationer i överflöd och på det premiär för grillning i gropen. Fan om det är var min bästa födelsedag hittils! Jag var rätt sleten efter gårdagens Råbiff och förbjöd Jenny att uppvakta mig med frukost på sängen, istället fick jag sockerkaka smaksatt med kardemumma när jag självmant tog mig ut sängen. Nam nam...
Väl på radion var det idel gratulationer och kramar. Det finns verkligen otroligt omtänksamma och goa människor här. Jag kan inte tänka mig att någon annan studentförening eller för den delen studentradiostation är så tätbegfolkad av varma själar som Studentradion 98,9. Det är rörande.
Till vänster ser du min present från Ingrid och samhälls- och nyhetsredaktionen. Pommes frites och en massa lämplig kryddförslag. Sin vana trogen tänkte Ingrid på både munnen och hjärtat. Till höger, Mehmets present till mig. Även den genomtänkt, fast på ett annorlunda.
onsdag 14 april 2010
tisdag 13 april 2010
Veckans medarbetare
Pics 4 kids
Brandlarmet under Bockradios sändning igår togs med stort lugn av radioterna som ansåg att det "utan rök inte finns eld och tvärt om".
Förfest på radion innan Triplettfesten. Vi lekte charader och Mehmet gestaltade "vårsol som filtreras genom trädkronor".
UF hotshotten Sanna missuppfattar begreppet isglass på hennes sluga bordsgrannes uppmaning.
tisdag 6 april 2010
Praktikantklimax
Jag har under några veckor haft Anna och Marielle hos mig, två praktikanter från GUC. Vana med att göra radio gav de sig hän åt ett serie matprogram som fick namnet "Det blir inte bättre än så här". Programmen sänds just nu på Café-programs tid. Hur som, klimaxet i deras programserie var en tävling i chokladbollsskulptering. Tillsammans med Erik Tengbjörk från Schakalen utmanade jag "Team hallabalå", bestående av Paula, Hacina och Åsa. Se och njut.
och en chokladbollsfågel. Efter omfattande fusk vann de här skulpturerna över min och Eriks chokladbollskrokodil.
"Tema omogen" - Åsa, Hacina och Paula stilade på en chokladbolls fuck u.
och en chokladbollsfågel. Efter omfattande fusk vann de här skulpturerna över min och Eriks chokladbollskrokodil.
måndag 5 april 2010
Bajsmacka på restaurang IFPI:s meny
IFPI är en larvig förkortning, inte lika tramsig som grdman (vilket enligt sägen är försvarsmaktens sluga förkortning av grodman), men definitiv ocool. Naturligtvis är det inte den usla förkortningen i sig som är bajsmackan, inga förtkortningar är så dåliga, och om det fanns så usla förkortningar så skulle varje dag i wow-världen vara lika brun som 1 maj. Hur som, IFPI eller International Federation of Phonographic Industry, skrev till mig i veckan och deras ärende sammanfattades i en:
"Vi tillskriver Er då vi noterat att Ni bedriver en Internetradio och i samband med detta använder musik vars rättigheter innehas av våra medlemsbolag."
"SHOW ME THE MONEY!"
Att vi hittils inte har betalat för webbradiosändningar fick jag snart veta efter ett samtal med mina föregångare. STIM låg på oss precis när vi började sända dygnet runt, men la ner då det inte riktigt fanns något avtal som var anpassat till vår storlek. IFPI verkar inte vara lika förstående och nu ser det ut som att vi ska hosta upp flera hundra i månanden samt förse dom med information om vad vi spelar och vi gör det. Drygt och dyrt. Kanske så mycket som 1500 kr i månaden.... :S
"Vi tillskriver Er då vi noterat att Ni bedriver en Internetradio och i samband med detta använder musik vars rättigheter innehas av våra medlemsbolag."
"SHOW ME THE MONEY!"
Att vi hittils inte har betalat för webbradiosändningar fick jag snart veta efter ett samtal med mina föregångare. STIM låg på oss precis när vi började sända dygnet runt, men la ner då det inte riktigt fanns något avtal som var anpassat till vår storlek. IFPI verkar inte vara lika förstående och nu ser det ut som att vi ska hosta upp flera hundra i månanden samt förse dom med information om vad vi spelar och vi gör det. Drygt och dyrt. Kanske så mycket som 1500 kr i månaden.... :S
torsdag 1 april 2010
En hel halvdag
Det ligger ett förrädiskt lugn över radion idag. Ett julliknande lugn. Bara individer som likt undertecknad kan anses vara en den av interiören har letat sig hit idag. En blöt Lars, en hungrig Pistol-Johan (eller Pistolpojken som han kallar sig då han löser brott om natten), en randig Fanny och naturligtvis en eldig Sigge. Annars är det hyfsat öde. Till och med mina trognaste medarbetare har valt familjen före radion och förinspelat sitt program. Kreti och pleti pratade ål och ologiskheter redan i onsdags. Prioriteringsdyslexi kallas det.
Är det så det ska vara?
Är det så vi vill ha det nu? (ekar Pistolpojken under sin emolugg)
Påsken tycks vara en urladdning av hemvändande som jag inte har skådat sedan julen. Det känns tomt på radion. Som om vi närmade oss slutet av terminen och inte var mitt i den, vilket vi är. Bedrövligt. Live in the now.
Jag ska själv åka bort. Långfredagen är ju trots allt en röd dag. Knallröd. Som Lars Ohly och Anders Håkansson. Och jag jobbar ju här (tillskillnad från Lars Ohly och Anders Håkansson), och arbetare får ju ledigt.
Resan går mot men även till Norrköping, där en matfest av sällan skådat slag väntar. Jag brukar likna Jennys föräldrar vid Lord Nelson (som erkänt var havets mästare) fast i mat. Mat mästare. Frukost vid 9, lunch vid 12, middag vid 14 och sedan mat fram till tårtan efter kaffet vid 18 snåret. Frosseri vid högtider ett mått på hur välmående ett samhälle är. Inte helt olikt ålen, fet och döende.
Är det så det ska vara?
Är det så vi vill ha det nu? (ekar Pistolpojken under sin emolugg)
Påsken tycks vara en urladdning av hemvändande som jag inte har skådat sedan julen. Det känns tomt på radion. Som om vi närmade oss slutet av terminen och inte var mitt i den, vilket vi är. Bedrövligt. Live in the now.
Jag ska själv åka bort. Långfredagen är ju trots allt en röd dag. Knallröd. Som Lars Ohly och Anders Håkansson. Och jag jobbar ju här (tillskillnad från Lars Ohly och Anders Håkansson), och arbetare får ju ledigt.
Resan går mot men även till Norrköping, där en matfest av sällan skådat slag väntar. Jag brukar likna Jennys föräldrar vid Lord Nelson (som erkänt var havets mästare) fast i mat. Mat mästare. Frukost vid 9, lunch vid 12, middag vid 14 och sedan mat fram till tårtan efter kaffet vid 18 snåret. Frosseri vid högtider ett mått på hur välmående ett samhälle är. Inte helt olikt ålen, fet och döende.
tisdag 30 mars 2010
Bunkerspex
Nu får även trist folk som inte hade vett att komma på Triplettfesten att kolla på USTV:s enastående spex. Sweet!
måndag 29 mars 2010
Som jojon som Philip Hansson lånade i våras. Upp och ner. Upp och ner. Inga trådar i världen håller för så mycket upp och ner.
Att för en vecka eller två lägga bloggandet åt sidan är vanskligt. Behovet av att beskriva din vardag (för alla vill ju veta) ökar i takt med att du inte bloggar (alla vill ju veta ALLT), en ond snöbollseffekt som slutar i att det bara känns tungt att blogga. Den onda snöbollen (som sannolikt är svart eller gul, eller både ock, som AIK) växer till ormiliga proportioner, det blir en oöverstiglig uppgift att ens börja förklara att det sen jag senast skrev har hänt mycket, för mycket för att jag ska hinna skriva om det. Jag borde ju skriva om semestern, hur bra Sigge och Johan basade i min frånvaro, om hur mycket det var att göra förra veckan, vilket bra magkänsla jag hade efter DI-intervjun, jag borde skriva om planerandet inför Triplettfesten.
Så här blir det, om bloggandet åtminstone delvis är för någon annan. En massa måsten. Men det är måstena som gör det kul att skriva. Det finns ju faktiskt dom som läser det här och nån sa att det var kul i mellanåt. Ha. Ha.
Semester var skön. 22-24 grader. Ljus sydeuropeisk öl. Nachohattar (små).
Sigge och Johan är bra. De sitter tryggt en den bruna stolen och ser viktiga ut.
Triplettfesten gick bra. Åsa är en klippa. Malin med, i dubbel bemärkelse. Alla var fulla. Men har nu nyktrat till och ångrar sig.
Skämt åsido, måste kommentera festen. Det gick ju faktiskt skitbra! Roliga spex, bra musik, schysst mat och jag stod i dörren och härjade med Ingrid (medan Mehmet satt i skräddar ställning på garderobsbaren och härjade). Hur kul som helst. Förhoppningsvis har vi i och med den här festen initierat en tradition som för våra organisationer närmare varandra och berikar allas föreningsliv.
Avslutade förra veckan med en känsla av att jag halkade efter. Vet inte hur verklighets förankrad den känslan var, men jag upplevde att todo-listan gapade tom och mitt arbetstempo var slött. Jag började fundera på min ovilja att tag i saker beror på våren = slutet på terminen kan anas, en ovilja att dra igång nya projekt griper tag i oss och vi har orimligt mycket överseende med att folk inte gör de dom ska. Det var en deprimerande känsla och jag beslutade, efter en söndags eftermiddag av trumpet funderande (till Jennys stora glädje), att jag på måndag skulle börja om. Inte låta sysslorna söka upp mig, utan tvärt om. Hann dock inte mer än börja klura på arbetsuppgifter innan de sköljde över mig.
Skönt.
Strök mycket från todon idag och kände mig både nöjd och präktig. Tillbaka i rätt sinnesstämning, åter fokus på målen och vägen och allt annat som man ska ha koll på. Ett bra, om än trött slut på dagen. Resten av veckan kommer bli toppen.
När jag kom hem hade jag fått brev, det stod att jag inte skulle plugga på DI i höst. Det sabbade min dag, kan man säga.
Tur att det finns andra jojosar, synd att inga andra är lika bra.
Så här blir det, om bloggandet åtminstone delvis är för någon annan. En massa måsten. Men det är måstena som gör det kul att skriva. Det finns ju faktiskt dom som läser det här och nån sa att det var kul i mellanåt. Ha. Ha.
Semester var skön. 22-24 grader. Ljus sydeuropeisk öl. Nachohattar (små).
Sigge och Johan är bra. De sitter tryggt en den bruna stolen och ser viktiga ut.
Triplettfesten gick bra. Åsa är en klippa. Malin med, i dubbel bemärkelse. Alla var fulla. Men har nu nyktrat till och ångrar sig.
Skämt åsido, måste kommentera festen. Det gick ju faktiskt skitbra! Roliga spex, bra musik, schysst mat och jag stod i dörren och härjade med Ingrid (medan Mehmet satt i skräddar ställning på garderobsbaren och härjade). Hur kul som helst. Förhoppningsvis har vi i och med den här festen initierat en tradition som för våra organisationer närmare varandra och berikar allas föreningsliv.
Avslutade förra veckan med en känsla av att jag halkade efter. Vet inte hur verklighets förankrad den känslan var, men jag upplevde att todo-listan gapade tom och mitt arbetstempo var slött. Jag började fundera på min ovilja att tag i saker beror på våren = slutet på terminen kan anas, en ovilja att dra igång nya projekt griper tag i oss och vi har orimligt mycket överseende med att folk inte gör de dom ska. Det var en deprimerande känsla och jag beslutade, efter en söndags eftermiddag av trumpet funderande (till Jennys stora glädje), att jag på måndag skulle börja om. Inte låta sysslorna söka upp mig, utan tvärt om. Hann dock inte mer än börja klura på arbetsuppgifter innan de sköljde över mig.
Skönt.
Strök mycket från todon idag och kände mig både nöjd och präktig. Tillbaka i rätt sinnesstämning, åter fokus på målen och vägen och allt annat som man ska ha koll på. Ett bra, om än trött slut på dagen. Resten av veckan kommer bli toppen.
När jag kom hem hade jag fått brev, det stod att jag inte skulle plugga på DI i höst. Det sabbade min dag, kan man säga.
Tur att det finns andra jojosar, synd att inga andra är lika bra.
torsdag 25 mars 2010
Min spanska vän
Korvfabrikören från Terror log förnöjt, "min blodkorv är så söt att den liknas vid Coca-cola inslaget i tarm". Inte konstigt att alla ville ha den på efterrättsbuffén.
fredag 12 mars 2010
Möte i gryningen
Frukost är dagens viktigaste mål. Nån sa att man ska äta frukost som en kejsare, lunch som en adlesman och middag som en bonde. Ett mer modernt förhållningssätt som kidsen kan ta till sig är att man ska äta frukost som P Diddy, lunch som mig och middag som Leila K. Tre personer som på ett eller annat sätt är förebilder för folk.
Innan dagens VOV(vice ordförande, ordförande, viceordförande)-möte inleddes bjöd akronymens o på frukost. Ciabatta med svarta oliver, mini baguetter, ost, keso, gurka, tomat, rödlök, mjukost, kaffe, juice och ett gott humör dukades upp på radion, att en matfest värde den mest kräsna gourmanden följde kan inte förvåna någon.
På mötet som följde snackade vi mest om min semester. Japp. Semester. En annan ska till Gran Canaria (vilket ungefär betyder "hallabalå hela dan" på spanska) och gör det som är brukligt när man är där. En vecka är jag borta och bygger upp en lätt irriterad ljusrosa hudton samt lägger på mig två kilo av ljusöl och nachohattar. Det kommer bli en höjdare. I min frånvaro står dock inte den bruna kontorsstolen (den yttersta maktsymbolen på Studentradion 98,9) tom. Som trogna hejdukar kommer vice ordförande tillika programchef Sigge och vice ordförande tillika Pistolen Johan agera kapten. Dom kommer sköta jobbet utmärkt, som de gör med allt annat, men lite tomt kommer det nog ändå vara. Utan mig. Tror jag...
Är åter den 22 mars, kommer direkt från min intervju på DI. :S Vilken jävla skräck... mer om det då. Ska försöka blogga nåt från utlanet så ni får veta hur det går med "brännan"
ps. Skriv på namninsamlingen för att Studentstaden ska få fortsätta vara studentbostäder! Viktiga grejer!
Innan dagens VOV(vice ordförande, ordförande, viceordförande)-möte inleddes bjöd akronymens o på frukost. Ciabatta med svarta oliver, mini baguetter, ost, keso, gurka, tomat, rödlök, mjukost, kaffe, juice och ett gott humör dukades upp på radion, att en matfest värde den mest kräsna gourmanden följde kan inte förvåna någon.
På mötet som följde snackade vi mest om min semester. Japp. Semester. En annan ska till Gran Canaria (vilket ungefär betyder "hallabalå hela dan" på spanska) och gör det som är brukligt när man är där. En vecka är jag borta och bygger upp en lätt irriterad ljusrosa hudton samt lägger på mig två kilo av ljusöl och nachohattar. Det kommer bli en höjdare. I min frånvaro står dock inte den bruna kontorsstolen (den yttersta maktsymbolen på Studentradion 98,9) tom. Som trogna hejdukar kommer vice ordförande tillika programchef Sigge och vice ordförande tillika Pistolen Johan agera kapten. Dom kommer sköta jobbet utmärkt, som de gör med allt annat, men lite tomt kommer det nog ändå vara. Utan mig. Tror jag...
Är åter den 22 mars, kommer direkt från min intervju på DI. :S Vilken jävla skräck... mer om det då. Ska försöka blogga nåt från utlanet så ni får veta hur det går med "brännan"
ps. Skriv på namninsamlingen för att Studentstaden ska få fortsätta vara studentbostäder! Viktiga grejer!
onsdag 10 mars 2010
måndag 8 mars 2010
Kickoff filmer
I och med att Åsa hade med sig en så flashig kamera fick hon stå för bilderna (dyker upp senare), själv tog jag på mig ansvaret att filma kickoffen. En milstolpe för dokumentärfilmen.
Middagen. Fiender förenas kring sönderskurna paprikor.
Elden. Åsa kan inte sluta stirra på den. Hon måste stirra.
Middagen. Fiender förenas kring sönderskurna paprikor.
Elden. Åsa kan inte sluta stirra på den. Hon måste stirra.
Triplettfest
Pysslar med ett facebookevent för Triplettfesten som Åsa och UF-Malin fixar. Dom har knåpat ihop en kanonbra text som jag kvickt ska copypastea in, allt förefaller så enkelt, men så glömde dom att bifoga en bild. Mehmet spöar mig om jag hoppar över bilden. Skärrad och naiv googlar jag "triplettfest". Resultatet är inte tillfredsställande.Triplettfesten kommer att bli ett galet party-harty där Studentradion 98,9 förenar sig tillsammans med sina syskonföreningar UF och USTV. Fest över gränserna. Förhoppningen är att vi genom Triplettfesten ska få till en nya tradition (läs skäl att festa), för är det något som Uppsala saknar så är det traditioner (läs skäl att supa).
Tradition är ett mångbottnat ord, för vissa står det för trygghet, för andra representerar det bakåtsträvan, en tredje tycker att det är synonymt med tematisk mat vilket i sverige är det samma som sill. En rätt som uppenbarligen funkar året runt och är alltid lika uppskattat. "Åh, senapssill, jag älskar jul-/påsk-/midsommar-/allahelgona-/födelsedags-/pingst-/dop-/trettondagsmat". Vad tradtion betyder för Stan Triplett, som dyker upp om man googlar triplett, är uppenbart.
Stan Triplett - american ninjatorsdag 4 mars 2010
De många hattarnas man
Jag på UNRs årsmöte i tisdags. UNR (Uppsala NärRadioförening) är en sällsynt ohipp förening, men väldigt viktig för vår verksamhet. Man kan säga att UNRs funktion är att fördela sändningstimmar mellan de sändande föreningarna på 98,9. En viktig uppgift. Hur som. På årsmötet i tisdags skulle nya poster till styrelsen väljas, våra avgående representanter Emil och Fanny, hade "mättnat" på UNR och ville inte kandidera om. Våra nya, intent ont anande representanter, blev Malin Liedberg och Helen Legeby. Två kapabla och handlingskraftiga individer som under fler år indoktrinerats att ställa Studentradion 98,9:s intressen framför sina egna. Perfekta för att tackla det sociala experimentet tillika UNR:s styrelse.
Årsmötet var en riktig soppa av illaförberedda årsmötets handlingar, usel mötesteknik (vilket är skrämmande i och med att mötesordförande, Roland, hävdar att han sitter som som ordförande i 6 [!] andra styrelser, hur man röstar och fördelar ordet borde inte vara främmande...) och omotiverade diskussioner om vikten av att alltid sätta demokrati i första rum. Att sittande ordförande Roland valdes om och dessutom ville bli omvald är en gåta för mig. Denna sällsynt distanslösa man i för stor kavaj talar mycket och får lite gjort. Något som han har gjort (eller snarare inte har gjortt) i över 15 år.
I egenskap av ordförande för Radio Full Gospel och för Hope FM OCH UNR sitter Roland på opassande många stolar. Han gestaltar sin splittrade hållning i olika frågor i UNR genom ta på och sig olika hattar.
"Nu har jag (gör en handrörelse som symboliserar en hatt som sätt på huvudet) min Hope FM-hatt på sig. Jag tar nu av mig min Hope FM-hatten och sätter på mig min (tar av sig hatten och sätter på sig en ny) Radio Full Gospel-hatt. Jag sätter på mig min UNR-ordförande hatt ovanpå min Hope FM-hatt men under min Radio Full Gospel-hatt (frenetisk på och avsättande av lufthattar)."
Årsmötet var en riktig soppa av illaförberedda årsmötets handlingar, usel mötesteknik (vilket är skrämmande i och med att mötesordförande, Roland, hävdar att han sitter som som ordförande i 6 [!] andra styrelser, hur man röstar och fördelar ordet borde inte vara främmande...) och omotiverade diskussioner om vikten av att alltid sätta demokrati i första rum. Att sittande ordförande Roland valdes om och dessutom ville bli omvald är en gåta för mig. Denna sällsynt distanslösa man i för stor kavaj talar mycket och får lite gjort. Något som han har gjort (eller snarare inte har gjortt) i över 15 år.
I egenskap av ordförande för Radio Full Gospel och för Hope FM OCH UNR sitter Roland på opassande många stolar. Han gestaltar sin splittrade hållning i olika frågor i UNR genom ta på och sig olika hattar.
"Nu har jag (gör en handrörelse som symboliserar en hatt som sätt på huvudet) min Hope FM-hatt på sig. Jag tar nu av mig min Hope FM-hatten och sätter på mig min (tar av sig hatten och sätter på sig en ny) Radio Full Gospel-hatt. Jag sätter på mig min UNR-ordförande hatt ovanpå min Hope FM-hatt men under min Radio Full Gospel-hatt (frenetisk på och avsättande av lufthattar)."
onsdag 3 mars 2010
Samtal med den sjuke
Sigge har nu varit sjuk fem dagar. I sann journalistanda undersökte jag hans frånvaro närmare. La hans leverne under luppen och fann roten till hans sega återhämtande...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)