Trumpetflugor

En sorgligt tom radiokiosk.

En nu välfylld radiokiosk där man, likt undertecknad, kan köpa sig en chokladkaka eller kanske en läskeblask?

Jag var på Studenthälsan i onsdags. "Aha", tänker du, "dags för chefens årliga besök hos kukdoktorn". Du tänker fel. Eller kanske rätt, för själva poängen med historien är ju att folk går till Studenthälsan för att de har strul med struten eller knas på kvasten etc. Jag var på Studenthälsan för att träffa en representant för den delen av organisationen som sysslar med motion, Stallet och Svettis men framförallt kommande Campus 1477. Vi skulle diskutera hur ett samarbeta mellan Studentradion och Studenthälsan (eller Campus 1477 som själva organisationen kommer heta, som gymmet alltså) skulle kunna se. Min vana trogen anlände jag några minuter i förtid och fick snällt sitta ner i väntrummet. Runt omkring mig satt unga tjejer och killar, de fyllde ansträngt i formulär om de senaste månadernas aktiviteter, bet sig nervöst på naglarna och skuttade enerverat med ena benet. Initialt jag kände mig nästan skyldig som inte var nervös inför en kommande undersökning. Men efter en stund kom insikten och med den en annan känsla. I jämförelse med de här människorna var jag en oas av lugn, grundat på år av monogami och säkert sex. Insikten om deras förtvivlan och min egen trygghet i rummet fick en våg av behaglig själgodhet att skölja över mig. Jag förstår att det låter både konstigt och missunnsamt. Men de andra i väntrummet for ju inte illa och jag mådde lite bättre. Pröva det. Går till Studenthälsan, och bara häng en stund i väntrummet. Förutsatt att du inte har något att oroa dig över så kommer du att må lite bättre när du går där ifrån. På andras bekostnad utan att de fattar det.

Förövrigt så gick mötet med Emma på Studenthälsan bra. Hon var både entusiastisk och trevlig (och dessutom gammal stationschef från någon gång i mitten på 90-talet!).