Vi är ju inte 15 längre

Det ensammaste möblemanget

Kl 14.00 torsdag eftermiddag... Inte ok.

Det måste vara tenta tider, eller slutet på en tonårsromans, där kärleken byggs upp under några veckor för att sedan mynna ut i en period av nästan euforiskt umgänge (Svantes) och kort därpå krypa ihop och dö. Någon tröttnar och låter relationen rinna ut i sanden (vilket förövrigt var min mammas göra-slut-tips till mig som 15-åring, det var ett bra tips). Det är ett rätt oschysst sätt att göra slut på (men effektivt i tonåren). Vilket är, desto mer jag tänker på det, precis vad som har hänt här. Fan, jag blivit dumpad och jag visste inte ens om att jag var tillsammans med stora delar av Studentradion. Låt mig förklara.

Sen terminsstart har hänget på Studentradion ökat vecka för vecka. Gamla ansikten återvänder, redaktioner återupptar sitt arbete, nya sändare dyker upp, sätts i arbete, kommer in i gänget. Det blir mer folk. Mer och bättre häng. Kanske lite drama. Från och med mitten av september börjar en löst sammansatt grupp av entusiastiska medarbetare att utmärker sig. De är på radion dagligen för att hänga, jobba och slö surfa. De mina ”Usual Suspects”. De är mitt sällskap och gör det här jobbet lite vassare än andra uselt betalda jobb (som mattväveri). De är, likt mig, en del av inredning (på ett bra sätt, Fanny!). Men de senaste dagarna har mängden folk som rör sig genom lokalerna sjunkit kraftigt. Vissa dagar har till och med UF haft ett mer spännande och levande föreningsliv än oss.

”Är det så det ska vara? Är det så vi vill ha det nu?”

Nej det är ju inte det.

Tycker nog att man får ta ansvar för sina handlingar, något som gäller både sändare och stammisar. Man kan ju inte börja hänga, plugga, äta, sova, älska, dricka kaffe osv. på radion och sedan sluta. Vare sig avbrottet beror på en tentaperiod eller kanske mättnad av radion så tycker jag nog att man får palla sig ner ändå. Slösurfa lite för min skull. Eller åtminstone maila och säga att ”Vecka 43 kommer jag inte att vara så mycket på radion som jag borde. Sorry.” Att låta en relation självdö är inte ok (om man inte är 15).

Den enda som har varit här idag, förutom jag, är Mattias. Snyft.